"Olyckan, lyckans motsats, är däremot dramatisk. Sjukdomen som river sönder det begripliga och skymmer solen och gör livet svart och tomt och ensamt. Förlusterna, sveken, skulden och skammen. Det är svårt att vara en god människa när man är alldeles svart inuti. Det är svårt att älska när man är tom. Man bryr sig inte om ogräs när man inte kan andas. Då dricker man kaffet svart. Man bakar inga sockerkakor när ångesten byggt bo i bröstet. Man städar inte garderoben när döden är nära. Det är svårt att leva när döden ständigt hotar. Den är så jävla opassande, döden.".
Och du är ett sånt jävla geni Ann Heberlein.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar