tisdag 30 november 2010

Dagens ord: konståkning.

Skillnaderna mellan olika städers tunnebanor fascinerar mig mycket.
Kanske för att tunnelbanan på något sätt är det ultimata
stadsuttrycket för en lantis som jag som alltid drömt om de stora
metropolerna.

Paris Metro minns jag knappt men jag vill minnas att den harmoniserade
väl med staden i övrigt, vacker alltså. Londons Underground var
förvånande och klaustrofobiskt liten, tubformad, med
fotograferingsförbud och detta ständiga "mind the gap". New Yorks
Subway var så klart vackrast men på ett industriellt vis, nästan
osmyckad, smutsig och med vindlande, brandfarliga gångar. Stockholms
Tunnelbana är i sin tur steril, väldimensionerad och logisk samt
smyckad med 1900-talskonst. I dag upptäckte jag att man, till det
facila priset av en biljett har visningar av konsten och arkitekturen
i Stockholms Tunnelbana - konståkning.

måndag 29 november 2010

Dagens (kulörta) outfit.

Jag är normalt sett en av de mer klädkonservativa på min arbetsplats, jag förordar till exempel obligatorisk slips vid kostymanvändning och lädersulor på skor (allvarligt, det är inte ens konservativt vad skall det bli av mänskligheten?), och för egen del tillämpar jag en god del kostymer, dräkter, knutblusar och lackskor. Så döm av min förvåning när jag måndagen 29 november 2010 av mina kollegor blir liknad vid både hip hopare och ski bum. Jag tror mig kunna avskriva Filippa K-jeansen och Sonia Rykiel-toppen, Uggsen kan kanske ha bidragit något men framför allt så är nog den här Resterödsmössan att klandra. Själv så vill jag mer se det som ett inlägg i klimatdebatten, en signal till Vasakronan om att jag och mikroklimatet på kontoret inte är överens. I dag skulle jag ha behövt sådana där torgvantar med avklippta fingertoppar för att hålla värmen.

Bo Lundgren äger.

På tal om Bo Lundgren så kan jag fortfarande inte släppa 2008 års enskilt coolaste citat, när Lundgren efter att staten övertagit Carnegie blir stoppad i dörren av väktare som frågar vem han är, och Lundgren svarar "Det är jag som äger Carnegie.". Revansch.

Det går bra nu.

Jag läser i dagens SvD att Sveriges utrikesminister Carl Bildt har
rankats av tidningen Foreign Policies som den 95:e största tänkaren i
världen. Jag blir så imponerad och inspirerad så att jag nästan
spiller ut morgonkaffet över tidningen. Och hur kan man undgå att
imponeras av det, att uppmärksammas i egenskap av tänkare, vilket
erkännande. Den mannen har, i likhet med Bo Lundgren, verkligen fått
återupprättelse, revansch. Vilken seger.

söndag 28 november 2010

Om jag inte sover gott i natt så har jag seriöst inte förtjänat att få sova.

Note to self - ovana bilförare bör inte efter fem timmars sömn köra
Stockholm-Linköping tur och retur på beckmörka, oplogade motorvägar
i snöstorm, bär i minnet. Vilken pärs, jag är faktiskt rätt stolt
över den bedriften.

Vädret aside så var det en sådan där dag som hjärtat behöver.
Ljuvligaste kusinbarnet upptagen i församlingen, hela den Svenssonska
klanen samlad och så smörgåstårta till det (vi konstaterade att
trots att smörgåstårtans glansdagar är förbi i den coola delen av
världen så blir den aldrig passé på Västkusten - som tur är, jag
kan leva på smörgåstårta), och jag hade glömt hur kul det är att
köra bil!

lördag 27 november 2010

How to loose a guy in ten seconds.

Och redan klockan 10:53 på förmiddagen kan jag konstatera att dagen
bara kan bli bättre. Inte så svårt att avancera från att vakna
07:30 en lördagmorgon efter att ha drömt om jobbet och till frukost
bli konverserad av en främmande man. Missförstå mig inte, flirtande
och uppskattande uppmärksamhet är ett livselixir (mer sådant!) men
inte det där efterhängsna och oinspirerande snacket som en del män
inte kan avhålla sig från (helt i sin ordning om intresset är
uppenbart ömsesidigt såklart). Jag svarar med att försjunka i
telefonen/boken/tidningen och deklarera att jag skall bosätta mig i
New York, medelst prostitution om nödvändigt. Trust me, om jag är
intresserad så märks det.

fredag 26 november 2010

Hype!

Personerna på bilden har ingenting med tv-programmet att göra, de återfanns däremot tillsammans med det här ångloket på Nyköpings station en sen fredagkväll i oktober 2008.
Dagens hype på kontoret har kanske inte helt otippat varit
säsongspremiären av "På spåret". Både jag och chefen älskar "På
spåret" så det har varit snackisen, och i kväll är det dags för
min favorit Ebba von Sydow. Oklart varför programmet är så bra men
det är något med intellektuell underhållning som är
oemotståndligt, lite som TP eller torr, intellektuell juristhumor.

- Då drar vi.

torsdag 25 november 2010

Visual merchandiser (VM).

Dagens äventyr var en lunchutflykt till en nyrenoverad och återinvigd klädbutik i närheten av jobbet. Titta så fint! Färgkombinationerna, stylingen, ordningen - perfekt, helt perfekt.




Och just det ja, dekoratören i butiken är lill-sis (inga blodsband, bara den emotionella sorten) och jag är inte ett dugg partisk, bara stolt.

Saker som slår mig 03:40 torsdag 25 november:

- Är det bättre att försöka somna om och misslyckas eller att
fortsätta vara vaken?
- Saker att dryfta med kunder/kandidater/kollegor.
- Om jag skall vara vaken vid den här tiden kan jag lika gärna bo i
en annan tidszon.

Inget som kvalificerar sig som relevanta frågeställningar för en
tidig torsdagmorgon alltså.

måndag 22 november 2010

Gatukonst (med lite god vilja)?

PUB:s julskyltning är på g och julen med för den delen. Eller så
påstod sjuksköterskan med blodprovet i dag. Hon menade också på att
man kommer långt i livet på att ha goda vener, det har jag tydligen,
men jag förstod aldrig om hon skämtade eller vilka fördelar det
faktiskt skulle rendera mig. Kanske skämtade hon om julen också, jag
skulle acceptera det utan större protester.

söndag 21 november 2010

Det nya lördag.

En aspekt av att bo på Gotlandsgatans östra ände är att vägen hem allt som oftast får via den vackra och långa allén Katarina Bangata. Fint så, fram till duvorna tar plats i träden för att sova för natten och den vise (eller den bittert erfarne) tvingas kryssa mellan träden för att undgå en veritabel katastrof. Det är vad jag har ägnat mig åt den här novembersöndagsmorgonen, att undvika en veritabel katastrof.

I övrigt en härlig och smått surrealistisk natt och nu: tältsängen (fråga inte).



lördag 20 november 2010

Welcome to my hometown.

Norr Mälarstrand, Gamla Stan och Söder Mälarstrand, sett från Västerbron.
Dagens utflykt, eller en stilsudie i Skandinaviskt väder. Någon slags obestämbar väta, mittemellan dimma och regn, ungefär som att traska omkring i sprayduschen från en blomsterspruta. Trotsade det och tog en långpromenix med fikastopp hos V på Lilla Essingen.

Kvällsplanen var bio, tills vi insåg att vädret i kombination med datumet fått alla andra i staden på samma tankar, reservplanen (allt enligt devisen - vad gör folk inte när det regnar och snart är löning då?) blir drink på Djuret. Over and out.

Främmande.

Åh, New York boost såhär till frukosten. Blev påmind av hela två
inspirerande personer inom loppet av en halvtimme om att ingenting är
omöjligt. Kanske låter banalt men för en analytiskt sinnad, kritiskt
granskande person som jag så är positivt tänkande och att se
möjligheter en utmaning. Tack alla fina och tämligen främmande
människor, jag sparar er på en särskild plats i hjärtat.

Du vet att du är stressad när...

...du vaknar upp mitt i natten och morgonen efter och tänker på
lönsamhet, prissättning och projektutvärdering. Hmm, och också när
det sista du gör innan du släcker lampan på fredagkvällen är att
kolla jobbmailen. Man kan göra så men det är inte rätt.
Uff, inte riktigt den totallediga och återhämtningsfokuserade helgen
jag behövde hittills alltså men det skall vi nog bli två om
fortsättningsvis.

fredag 19 november 2010

Fira fredag.

Under min studietid på psykologprogrammet vid Lunds Universitet så
hade jag och mina tjejer som tradition att fira fredag. Middagar, vin,
låånga samtal och mycket skratt och emellanåt också utgång på
nation. De fredagarna har jag saknat både en och två gånger.
Efter den här veckan blir mitt fredagsfirande dock inte mer dramatisk
eller utsvävande än video och gå till sängs tidigt, åh så
välbehövligt.

torsdag 18 november 2010

Hälsokost.

Och för att lagom är bäst, och för att kostcirkeln är underskattad
så kompletteras de goda träningsvanorna med en balanserad
kosthållning.
Kvällsvard torsdag 18 november 2010: skumgodis med smak av kola och
banan, samt rå potatis. Bra där. Verkligen.

Psykiskt vs fysiskt välmående (eller kärlek kontra motion).

Två ting dominerar min tillvaro just nu, fullständigt. Det ena är
ju, inte särskilt överraskande, jobb och det andra är mitt
nedvarvningselixir, löpning. Formen är följaktligen sällan skådat
utmärkt och det blir ju som en drog.
Nu: veckans tredje pass, bra musik i telefonen och sträng kyla.

tisdag 16 november 2010

Dagens nyhet.

Och så dagens nyhet förstås, för en hängiven rojalist så är det obegripligt hur det här inte kan vara mer än en liten notis långt ned på DN:s hemsida. Åh, nu finns det någonting att leva för nästa år också!

Hmm, tror att det får bli ett lite längre inlägg om monarkin så småningom, jag har fler bevekelsegrunder för att vara rojalist än romantiska sådana. Men nu - sluta upp med undvikandet av jobb, bums!

Parallellek.

Den här veckan verkar inte bjuda på så mycket mer än jobb. I går missade jag baletten för allt jobb och just nu sitter jag sida vid sida med en kollega i en tom konferenslokal i Sigtuna och sammanfattar dagens assessment center.

Ja ja, vad sjutton skulle jag annars göra med all tid? Fritid är överskattat har jag hört.

söndag 14 november 2010

Simultanförmåga korrelerar med intellektuell kapacitet ryktas det...


Kvällen är vigd åt mästerverket, den första vetenskapliga artikeln som jag någonsin fått publicerad, och nu skall den korrekturläsas. Koncentrationskrävande som sjutton och varvas därför med messande, Spotify, Dokument utifrån och, som på bilden, stretchning (vilket för övrigt visade sig vara en lysande kombination).

Jag är ett stort fan av uttrycket "lagom är bäst", men finner mig ofta grubblande över tidanvändning. Den tid jag använder till att arbeta övertid använder någon annan till att träna och en tredje använder samma tid till att socialisera och vad är i slutänden den idealiska tidanvändningen för mig? I dag tog jag de funderingarna till en helt ny dimension - multitasking är mitt andranamn (mindfulness kan slänga sig i väggen).

Söndagsmelankoli.

Det är en sådan söndagkväll, inte någon klassisk söndagsångest, utan mer ett finstämt, sorgset vemod. Ett sådant som gör Spotify-listorna nedlusade med singer/songwriter-låtar och annan melankoliskt laddad musik. Passande lista för kvällen, en blandning av (för mig) nytt och gammalt:
  • Yiruma - River flows in you
  • Maja Alderin - Make it matter
  • Lisa Ekdahl - I tveksamhetens tid
  • The Cure - A night like this
  • Carolina Wallin Pérez - Utan dina andetag
  • Lene Marlin - My love
  • Melissa Horn - Vår sista dans
  • Lars Winnerbäck och Miss Li - Om du lämnade mig nu
  • Rosanne Cash - Girl from the north country
  • Tomas Andersson Wij - Evighet

lördag 13 november 2010

Finbesök i huvudstaden.

Hela familjen Svensson samsas på mina 28 kvadrat och åh så mysigt
det är att ha dem här. Konditori, Gripsholms slott, 30-årsfirande
på Pelikan och bio, me like. Önskar att jag kunde få dem att flytta
hit, tänk att åka hem på söndagmiddag eller bara ta en fika eller
se en film ihop, åh!

tisdag 9 november 2010

Listan.

Den ultimata listan över New York-stunderna och lite foton så klart.
  • Fredag 29 oktober. Förflöt mest i något form av drogat (som i jet lag) stadium, jag fick kämpa hårt för att hänga med i konversationerna vill jag lova.
  • Lördag 30 oktober. Lunch från Whole Foods inmundigad i solen i Central park, seriös kvalitetstid med finaste S.
  • Söndag 31 oktober. Halloween, och jag som trodde att det var töntigt, det är bara töntigt i Sverige. Middag med ett gäng svenskar på suveränt mexikanskt ställe i the Village och därefter paraden genom stan. Min kostym - en uppblåsbar ballerina av modell supersize, det slog mig lite för sent att det kanske inte var så politiskt korrekt men vilken succé, jag har aldrig fått så mycket uppmärksamhet i hela mitt liv.
  • Måndag 1 november. Frukost på svenska kyrkan i New York, vilket ställe, jag vill flytta bara för att få sitta där och fika. Gjorde en observationsstudie på de övriga gästerna och kan konstatera att några av framgångsfaktorerna för svenska kvinnor i staden förefaller vara att vara mycket (mycket) smala, att vara blond oavsett ursprunglig hårfärg och att ha barn. Not the way I will do it.
  • 
  • Tisdag 2 november. Vanity day - en god del skönhetsshopping (säg hej till min nya hårborste från Mason Pearson - kan det kännas såhär att borsta håret?) och lite fransk manikyr. För att kompensera (ungefär som klimatkompenseraing skulle jag säga) så tog vi turen om FN-skrapan där jag blev kungligt eskorterad runt, går det att bli mer imponerad? Kvällen avlöpte inte helt enligt plan alltså, mötte upp vänner på en gudomlig pianobar med de bästa cosmoplitan jag druckit. Efter ett gäng av dem yttrar bartendern de legendariska orden "I do not know how you do it, I make them really strong.", och det gjorde vi förståss inte heller, mycket fnitter och flams och efter att ha tackat nej till gratisdrinkar så blev det övernattning i staden, om nu en timmas sömn kan kvalificera sig som övernattning.


  • Onsdag 3 november. In i dimman, vi tog oss in till någon form av park för brunch bland ekorrarna och vi drack kaffe på Barnes & Noble (inte i form för att kolla böcker, inte alls), thats it.
  • Torsdag 4 november. Spöregn och den mysigaste båtturen med fröken S, kaffe och kvalitetssnack på båten förbi Frihetsdamen och Ellis Island, där S försökte kasta mig av båten för att jag skulle emigrera. En av mina hobbies är att traska runt i främmande kvarter så nästa stopp, Chinatown, avhandlades i extas - vilket ställe! Och efter att ha besökt kopiornas mecka så inhandlades den nya och garanterat riktiga familjemedlemmen, Chanel Blizzard, som renderade mig shoppingförbud i två år. Jag vet, jag skulle inte ha gjort det men jag behövde dekadens och vi behövde varandra. Belöning för mina karriärbedrifter? Påminnelse om New York-drömmen? På kvällen drack vi vin hemma hos den mest fascinerande isländska dam som inte riktigt lämnar mitt medvetande, hon hade två klockor, en för isländsk tid och en för amerikansk, det skall jag också ha när jag har flyttat.
  •  
  • Fredag 5 november. Note to self, ta direktflyget nästa gång, det är värt det alla gånger. I övrigt, uppgraderad till business på långflygningen, tråkigt, Finnair är för alltid på min goda sida.

Åh, kan man bli kär i en plats? Kan man längta efter en stad så innerligt?

söndag 7 november 2010

Om hjärnan.

DN:s Fredrik Emdén skriver i dagens tidning om hjärngympa, ett av
mina favoritämnen. Han intervjuar den allsmäktige professorn i
kognitiv neurovetenskap, Torkel Klingberg vid Karolinska institutet
som säger "Att spela schack, ett musikinstrument, dataspel eller att
meditera är några av de aktiviteter som visat sig ge effekt på
arbetsminnets kapacitet. Men träningen måste ske regelbundet, ofta
och länge."
All den här forskningen om arbetsminnet som emmanerat de senaste
åren, till stor del i Sverige, är revolutionerande. Man kan säga att
arbetsminnet, som är en del av det vi kallar IQ, sätter gränsen för
hur vi lyckas använda oss av resten av vår kognitiv kapacitet. Det
som är revolutionerande i sammanhanget är att vi numera vet att vi
kan träna arbetsminnet (med särskilda dataprogram till exempel) och
därigenom öka vår IQ.
Stort! Mitt förslag är att arbetsgivare borde satsa på
arbetsminnesträning för anställda under arbetstid, som en förmån
men också för att öka arbetskapaciteten. Win-win.

Positivt tänkande 2.0.

Jag älskar ju att sitta på Mellqvist uteservering, under UV-lamporna,
och dricka riktigt kaffe och läsa DN Söndag länge länge, det är
fint. Prata strunt och allvar med de fantastiska jobbarna, mycket fint.
Vad som däremot inte är fint är att träden förlorat sina löv
medan jag varit borta, sörjer de med? Och att kommunen satt upp
julgranarna, visserligen opyntade, men julgranar?

lördag 6 november 2010

Ok, på riktigt nu då.

En löptur på Söder efter mörkrets inbrott och med doften från
kakelugnarna i näsborrarna är rätt fint faktiskt.
Måste vägas upp med fler New York-fördelar: alla fashionabla
människor, avsaknaden av barnvagnar, neonljusen, karriärfokuset,
trevlighetsmentaliteten och språket (minus accenten).
Nu: en banan för melatoninets skull och sedan sova.

Postitivt tänkande.

Saker som är bra borta men bättre hemma:
  1. Kaffet. Allvarligt, det allmänna kaffet i USA är inte ok alls, de får svart kaffe att smaka som om det vore besudlat med socker och mjölk. Jag behöver mitt kaffe men fy vilket gift de bjuder på (lösning: hitta några riktiga kaffeställen, dricka mer espresso).
  2. Politiken. Allmän socialförsäkring, vapenlagar, valsystemet, you name it, me no like, in Sweden we have a system... (lösning: hmm tricky, får väl låta bli politiken då men den här punkten var seriöst 1-0 till Sverige, mycket bra).
  3. Bostäderna. Standarden är ju som oftast högre hemma, priserna går inte ens att jämföra, och så dessa vackra Stockholmska sekelskifteslägenheter - to die for (lösning: jobb med subventionerad hyra eller dela 60 kvadrat med fem andra personer, kan fungera).
Bara tre punkter kan jag komma på, förvisso tämligen avgörande men ändå. På listan över vad som är bättre i New York står bland annat följande; tunnelbanan (åh så vacker), shoppingen (kan så klart inte vara bättre, särskilt med den låga dollarn, men ack så farlig), pianobarerna (med sjungande bartenders, och deras cosmopolitan, i kombination), mexikanska käket (favoritköket?), kvarteren (har en fetish för att strosa i främmande kvarter och har sällan varit så lycklig som i Chinatown eller the Village eller var som helst), matbutikerna (ytterligare en fäbless, Whole Foods mina damer och herrar, jag kan bo där), Central park (frukost i solen med S, varje helg, ja tack), ja listan kan göras evighetslång (kom igen nu, positivt tänkande).

Kärlek.

Motvilligt tillbaka i Stockholm, mycket mycket motvilligt. Kommer låta
töntigt det här men jag har aldrig känt så här för en plats
tidigare, Paris, London, Thailand och till och med Stockholm kan
slänga sig i väggen - jag har aldrig så snabbt känt mig så hemma
som i New York. Nu finns två alternativ, 1) Skaffa jobb/doktorera/
gifta sig med någon med arbetstillstånd (alltså jag gillar ju
verkligen att jobba så det sistnämnda fungerar ju inte och en första
sökning säger att jobb/doktor inte är det enklaste) alternativt 2)
hoppas att det hör går över, att den hör känslan bleknar (tid och
vardag har ju alltid den effekten, inte sant?). Åh tjena vad negativt,
kommer roligare rapporter och bilder men just nu är det ridå,
allvarligt.