Vaknade 07:23.

Möte 08:00. Trettio minuters resväg till kontoret. Inte okej.

Men jag hann.

*Ler*

Gjort det mest hela dagen. Åt sådant där vardagligt fint som att äta frukost en hel förmiddag på Mellqvist och lyckas blanda upp jobb med att göra nya udda bekantskaper, provsmaka cirka tjugo bakverk och sitta i solen med K och skratta åt fånig nervositet och fina kärleksanalogier.

Skrattar också så att jag får kramp i magen åt rollspelet som kollegerna i Finland konstruerar och skickar över till oss och vill att vi skall använda. Vi valde att göra smärre kulturella anpassningar efter svenska omständigheter. Som att byta namn på karaktären "mr. Kuk" till exempel. Tänkte lite i termer av trovärdighet där. Eventuellt överdrivet vad vet jag. Sist jag skrattade så var i lördags mitt i natten tillsammans med tokigt folk. Vill skratta så varje dag.

Lyckas lura ut T på lunchdate plus skoskav. Slutar inte le på hela eftermiddagen inte ens när kollega M uppmanar mig att höra upp. Kanske aktiverar någon annans spegelneuron eller så.

Hej?

Har ni tänkt på att folk sedan någon vecka tillbaka går runt i staden och nyfiket tittar varandra i ögonen? Mitt på blanka dagen.

Censur jag omfamnar dig.

Visste inte att det gick att göra ett kulturellt fenomen av en av självaste anledningarna till min emigrering från Halländska obygden och till huvudstaden. Men nu är det gjort. Kvällens avsnitt av Kobra skärskådar musikgenren "Könsrock" *dör lite av att faktiskt skriva det* och de gör det rätt underhållande.

Samtliga som inte har någon form av obyggdsbakgrund eller 200 universitetspoäng i psykologi avrådes å det bestämdaste från att se programmet. Vi andra ser och förfasar oss och skattar oss lyckliga över den där flytten.

Allvarligt.

Black Swan.

"Det går bättre nu. Fast ni hoppar när det skall vara snurr. Det kan

bli så."

Tack? Tillbaka i matchen och kommer få lida för det i morgon. Men det var skönt och jag ville. För första gången på länge. Lust.

Bananas!*

Inte en Ipad.

Måndag morgon inleds med stor förvirring. Bananmysterium. Okänt vem som lagt pyttesmå bananer på alla skrivbord. Nästa steg är krasseodling i tangentborden.

*Börjar genast smida illvilliga planer*

White trash.

Oh well någon måste ju vara det också. Rätt nöjd med det. Nöjd
med gårdagen också. Middag nästgårds, Long iceland ice teas på
Kåken och så vidare. Alla dessa fina personer omkring mig. Jag har
inte förtjänat er.

Kärlek.

Gåshud.

Fryser så jag skakar men trotsar minusgraderna och drar på de alldeles för vita gymnastikskorna och den alldeles för tunna oljerocken och drar ut i solen i alla fall. Det är vår nu. Samtalar och dricker cava i oändlighet med klokaste psykologen F. Eldar upp oss till hybris och lägger allt vintrigt Stockholmsgrus i fickorna för att inte lyfta och ta med oss hela Nytorget i all vår förträfflighet. Konstigt det där - hur livet kan vara så trasigt och så okrossbart på samma gång.

Nu iväg på kalas. Kvällen kan sluta hur som helst. Bör sluta hur som helst.

Bekräftelse i kubik.

Vilken jobbvecka. Svimmar nästan av trötthet men jisses så mycket
goda nyheter. Önskar man kunde samla den där oförställda glädjen i
en liten ask och spara bakom en glaslucka med tillhörande hammare. Vid
behov - krossa glaset.

Jobb.

Au revoir.

Adjö 2000-tal och god dag 1600-tal. Är iväg och ledarutbildar. Åter i Staden på fredag. Då utsvulten på både lekkamrater och urban utforskning.

Nu frisk luft, historiens vingslag och krypa ned i obekant säng.

Också oväntat.

Lika barn leka bäst.

Eller vad vet jag. En del folk med lite oväntade historier gillar man
bara. Det blev en sådan kväll. Med oväntade historier.

På begäran.

K brukar garva åt gymnastikskorna tillsammans med kritstrecksrandiga kontorskläder. Bjuder på det. Den här dagen bjuder på sol i nacken. Vår.

Psykotisk?

Hallucinerar såhär på måndagmorgonen. En masse. Eller också är staden bara liten.

Oroväckande vilket som.

Söndag ungefär.

Morgonpromenad lite melankoliskt sådär över ödsligt Söder.

Skuggan av dagens outfit eller skuggan av moi. Vet inte vilket.

Kanske letandes efter Kärleken. Oklart och utan framgång.

Plåster på själsliga sår.

Veckans Spotify.

Håkan Hellströms "Vid protesfabrikens stängsel" på repeat - om och om igen ändå till sorgsenheten blir mig övermäktig.

Post it.

Som projektledare är jag a) tacksam, b) bekymrad, över att du ska jobba lördag kväll. /M.

Man jobbar.

Och skall man ändå jobba hela förbannade tiden så kan man lika gärna sudda ut gränserna mellan jobb och fritid helt. Intervalljobbar således.

1. Morgonpass.
2. Bli Hollywood-snygg i håret hos bästa Corinne.
3. Eftermiddagspass.
4. Espresso på Sosta (ja jag kan dricka kaffe på andra ställen än Mellqvist - motvilligt) med en av de bästa göteborgarna.
5. Kvällspass.

Lost in translation.

Tänker att det räcker om man jobbar halva dygnet. Behöver balans i livet också. Aw:ar med K. På pappret alltid ett bra infall. Lite mer riskabelt i verkligheten. Förlorad i tunnelbanesystemet nu.

Äsch.

*Jublar lite diskret såhär på tisdagen*

• Fan vad roligt det är att ha som jobb att hjälpa sådana som är skickliga i sina jobb att bli ännu mer framgångsrika.
• Unnar mig hämtlunch från favoriten Hurry Curry och utsätts för en veritabel soldusch på vägen över Hötorget.
• Gläder mig oproportionerligt åt att Topshop öppnar butik i min Hötorgsskrapa på fredag.
• Alla favvolåtar måste lyssnas sönder innan de eventuellt helt sonika överges - just nu Rebecca & Fionas "Bullets".

Det var allt för nu.

Måndagspsykos på Riche.

Behöver kalas varje dag för att tolerera mars och blir utlurad till
Riche med ett par av de fina för middag. Tar mina klackskor och
promenerar hem till ön efteråt och konstaterar att staden är ett
grustag i mars. Sviterna efter en brutal vinter.

De pratar om tsunamis och härdsmältor på nyheterna men jag hänger
inte riktigt med. Har missat för mycket. Vad har jag gjort i stället?
Oklart. Det är inga nyheter på tv:n när man stiger upp fem fastän
massor med folk måste vara uppe då.

Förvirring.

Kalas på en söndag.

Födelsedagsfestligheter för J. Pepp!

Skulle kunna tänka mig kalas varje dag just nu.

Hear hear.

Affisch från NK:s nuvarande kampanj. Älskar.

Läser, tänker och dricker vin till dess att jag är alldeles snurrig. Azar Nafisi skriver såhär i "Reading Lolita in Theran.":

"The facts in this story are true insofar as any memory is ever truthful."

En fredagkväll.

En intellektuell kock, galna Playstationspel, skratt, två ostyriga brudar, kött som man bara inte kan få nog av, vin och roliga Youtubeklipp.

Så fint så att jag fick separationsångest och lämnade tröjan kvar, lämnar alltid något kvar hos den där damen.

Systembolaget, man måste älska dem.

Ohyggligt kunniga och så ber de om legitimation också så att man kan inbilla sig att man är nitton och har all tid i världen.

Jag förlåter er öppettiderna. Kärlek!

Läser DN...

...och skrattar högt åt Krogkommissionens recension av restaurang Brofästet vid Hornstull, knivsöder, på min ö.

"Vi trivs på Brofästet. Det känns som att man är hemma hos några matnördiga killar som delar en läcker lägenhet och vill göra häftig mat. Men stundtals blir den tillbakalutade stilen ändå väl påfrestande. Vid ett av våra besök passerar vi köket och ser en kock med så nerhasade jeans att vi ser - och det smärtar oss att behöva skriva detta i en matartikel - skåran."

Asroligt skrivet. Indignerat men ändå kärleksfullt.

Bridge.

Är med i ett parti (jag förenings...eh...skeptikern) och får emellanåt mailutskick från föreningen. Samtliga med rubriken "Aktiva Södermalm". Är det bara jag eller är det de facto en mer passande rubrik för en pensionärsförening?

Aka Björn.

Kan inte bestämma mig för om det är dekadent eller präktigt att
konsekvent gå till sängs före nio om kvällarna.

Men det är nog faktiskt inte ok hur som helst. Vad annars kurerar
denna, förlamande, dränerande, mördande trötthet?

Feminist.

Ville bara förtydliga det, ifall föregående inlägg lämnade utrymme för tvivel.

Internationella kvinnodagen.

Lite skeptisk till sådana här kollektiva manifestationer men får väl ändå medge att jag omfamnar det här jämställdhetstemat som medierna kör en dag som denna - så jag kör jag med. Fastnade en gång för ett så slagkraftigt uttalande från danska författaren Hanne-Vibeke Holst:

"Män med makt fascinerar. Kvinnor med makt provocerar."

Touché.

Bokslukaråldern.

Historien förtäljer att undertecknads vårdnadshavare var tvungen att skicka iväg kompisarna som ringde på dörren och ville leka för att yours truly hellre ville sitta med näsan i en bok. Själv minns jag att jag hellre ville läsa tidningar hos polare än att leka med dem (polarna).

Har utvecklat en socialt accepterad grad av extraversion sedan dess men återhämtade mig aldrig riktigt från bokslukaråldern. Beslutsamhet utvecklade jag aldrig varför samtliga av bibliotekets olästa måste utvärderas noga.

Kuddkrig.

Övernattning och timslånga samtal liggandes sida vid sida med bästa polaren på golvet framför elden en lördagkväll. Man kunde tro att vi var tio år gamla. Minus vinet och samtalsämnena då.

Ljuvligt.

Lycka.

Forskaren Filip Fors uttalar sig i SvD om hur känslor av
välbefinnande ökar hos äldre och att "Speciellt kvinnor blir mindre
ängsliga och neurotiska med åldern.".

Jag kommer bli fullkomlig.

Fullkomlig.

Sådant som gör hjärtat varmt:

• Att sparka sig själv ur sängen sådär ohyggligt tidigt trots en tvåtimmarssejour med stresshantering mitt i natten och belönas med frukost och jobb på Mellqvist. Jag och mailboxen är on speaking terms igen.
• Piercade spärrvakten på Mariatorgets tunnelbanestation, han som alltid nickar så gammalmodigt hövligt när han stämplar remsan. Belönas med det mest charmanta leende undertecknad kan uppbåda.
• Folk som läser böcker på tunnelbanan, eller förresten, folk som läser böcker på offentliga platser i allmänhet, eller alltså, jag blir helt kär i folk som läser böcker närhelst de gör det. Bara smälter inför belästa människor.

Metodutveckling 2.0.

Två av mina klokaste psykologer citerar Oprah Winfrey ("Doubt means don't.") och Dr. Phil ("Do you want to be right or do you want to stay in the marriage?") under loppet av en eftermiddag och en kväll och jag bara - eh, är det såhär vi jobbar nu och sväljer det glatt med hull och hår.

Fina ni. Kärlek.

Dagens.

Promenerade genom de sista solstrålarna tillsammans med pepparkaksbrun V på väg till Mellqvist i Vasastan för middag och snack och slutade med sug efter Robyn.

Kanske Way out West i sommar. Tills dess - brutalt bästa versionen av "Dancing on my own". Gud.

Stockholmsmorgon.

Svår längtan i dag. Mest efter vår, New York, Kärleken och kyssar man blir vimmelkantig av.

112 lätt att slå lägg inte på.

Dare I say it? Inga monumentala katastrofer so far i dag men utifall att så är jag beredd, har fått någon slags nödramsa för barn på hjärnan.