Sova kan man göra när man är död alternativt på flygplanet.

Efter att ha varit hemma i en sisådär sju timmar och sovit fem kvart
i timmen fyra av dessa timmar så är jag tillbaka. Welcome to Arlanda,
fulaste storflygplatsen i Europa?

Nu skall jag först börja med att åka åt fel håll och besöka
Helsingfors för första gången.

Om flygplatser - frustration management.

Eftersom de ändå är de platser jag hänger mest på de här dagarna.
Va har flygplatser egentligen emot färg? Antar att det måste finnas
någon pilotoptisk förklaring till att alla flygplatser är
betonggråa. Jag hoppas det. En annan egenskap de ofta besitter är ju
att man ofta tvingas gå så väldigt långa sträckor, särskilt efter
landning för att komma till bagageutlämningen. Min brittiska kollega
upplyste mig om att flygplatser är byggda så med flit. Det är
tydligen så att folk blir mer frustrerade av att vänta passivt än
vad de blir av att gå, ergo - långa korridorer.

Som en fortsättning på samma tema så förstår jag att man inte får
klaga när man skall åka till New York. Trots det så måste jag
erkänna att i det här stadiet, smutsig, trött och full med
onyttigheter så finns det helt klart sysselsättningar som förefaller
mer lockande än att släpa hem packningen, packa om, sova för lite
och sätta mig på ett nytt plan. Det borde jag kanske ha tänkt på i
förväg?

Bästa och oftaste jobblunchen.

Matlagning är ju som sagt inte min starkaste gren och jag attribuerar
det mest till bristande intresse. Räddningen är Hurry Curry som
ligger vägg i vägg med Indiska vid Hörorget. Härligt kitchig miljö
och fantastiskt god Indisk mat, lite Mc Donaldifierat i form av enbart
ett sextal rätter per dag i stället för de obligatoriska
femhundrafyrtiotre... Ett plus i kanten är den lite spejsade
personalen, ett gäng original i ordets positiva bemärkelse.

Söndagsmiddag.

Jag fortsätter odla myten om karriärkvinnan och är utbjuden på
söndagsmiddag till min fantastiska vännina och hennes underbare make
i Näsby Gård. Tveklöst ett förbarmande försök att få mig att
äta något sundare än flingor till middag. Senast jag var utbjuden
hade jag i uppdrag att fixa dessert, och emedan paret i fråga slängde
ihop en älgstek så inhandlade undertecknad en tårta på
Sergelbageriet, finns inte ett spår av hemmafrutalang i den här
kroppen. Återstoden av dagen i dag har spenderats i enlighet med samma
tema, frukost och tramsande på Mellqvist, sedan jobb och sedan nya
jeans. Ett minde glorifierande sätt att se på det är som ett lite
halvtragiskt ungkarlsliv.

Mellqvist Kaffebar, igen...

Jag läser i DN att Allianspartierna och Miljöpartiet är för någon
form av obligatorisk A-kassa, Socialdemokraterna utesluter det inte
och Vänstern är emot. Varför är det inte infört?

Saker att upptäcka lördagen 23 oktober 2010:

1. Vinbarer. Hur har jag kunnat missat dem? J introducerade mig för Terrenos Vinotek på Scheelegatan, Kungsholmen och wow. Om någon mer än jag missat det här så tänk er ett tjugotal flaskor vin som du hämtar lite, medium eller mycket från själv med hjälp av ett kort som du betalat för på förhand. Och så fin miljö, riktigt god mat och urtrevliga sommelierer som berättar om vinerna. S-U-P-E-R.
2. Allt blir bra, alltid, med tid blir allting bra.
3. Wikileaks servrar bor granne med undertecknad. Stort. Varje morgon på väg till jobbet, mitt i den första och näst värsta uppförsbacken, passerar jag en världsnyhet. Tänk det.

Säsongens lågvattenmärke.

I natt vaknade jag vid fyrasnåret av att det droppade på fönsterbläcken. Inget ovanligt i sig, högt hus, fönsterbläck i plåt, nederbördsrikt land och lättväckt. När jag intet ont anande drog upp rullgardinen senare på morgonen så är det ju inte regn men i och för sig inte heller snö utan något mellanting, säsongens första mellanting. I ok-to-ber, ingen vidare kommentar nödvändig. För att göra det hela värre så möts jag på DN.se av en Apollo-annons för Tahilandsresor och jag överdriver inte när jag säger att jag fastnade och inte kunde titta vidare på nyheterna utan bara stirrade på den här bilden. Tyvärr har jag inte någon bild från mina resor att illustrera hur sjuk av längtan man kan bli, men åh så härligt det vore att åka dit, jag får ont i magen bara jag tänker på det.

Men nu jobb, nästa vecka åker jag till både Nederländerna och New York, går ingen nöd på mig.

Dagens kändisspaning...

...är Henrik von Sydow hos min eminenta skomakare.

Kanske bara jag som blir exalterad över politikerspaning? Ja sannolikt.

I-landsproblem.

I dagens DN skriver Annika Ström Melin att "Ett samhälle som inte
lyckas skapa rimliga villkor för reproduktion mår inte bra." and I
could not agree more. Själv är jag lite tveksam till om EU verkligen
skall besluta om regler för föräldraförsäkringen men klart är i
alla fall att vi svenskar har det väl förspänt jämfört med våra
kollegor i till exempel Storbritannien med sex veckors betald
ledighet. Frågan är om det är anledningen till de minskade
födslotalen, när dessa faktiskt sjunker även i Sverige med våra
generösa regler? Jag tror att det finns andra, viktigare åtgärder
att vidta, en sådan är att förändra utbildningsdystemet så att vi
i högre grad uppmuntrar de som studerar på eftergymnasial nivå att
börja reproducera sig redan under studietiden. En annan är att verka
för att unga lättare kan ta sig in på arbetsmarknaden under och
efter gymnasiet så att den grupp som inte fortsätter studera snabbare
kan göra detsamma. I grunden tror jag även att ett samhälle där den
enskilde inte är beroende av sina barn kommer att få svårt att öka
födslotalen över två barn per par och vad skall vi då göra -
montera ned välfärdssystemet?

Ett under av effektivitet.

Först på plats och sist att gå från jobb är sällan bra men i dag har jag varit ett under av effektivitet från 07:00 till 18:00, inte illa alls. Nu till Balettakademien och ett träningspass, motiverad som sjutton i dag, särskilt efter att ha sprungit en sisådär 2,5 mil förra veckan, milen två gånger minsann. Effektivitet i ordets alla bemärkelser är mitt andra namn för en gångs skull!

Om kommunikation.

På Mellqvist Kaffebar och läser DN, ingående. I går avnjöt jag ett
utmärkt reportage i SvD om Kristdemokraterna och i dag ett likaledes
intressant inlägg om Facebook. Naturligtvis med anledning av kommande
filmen "The social network". Jag funderade just själv över Facebook
härom dagen, hur jag använder mig av det (mest till spionage och som
mailfunktion i dagsläget skulle jag säga) och hur andra, exempelvis
unga, använder det (för att tala med varandra, som att messa eller
ringa eller träffas). Funderar på att ändra min spionstatus till att
i högre grad kommunicera, tror att det vore givande och så tycker jag
det är tilltalande att anamma den yngre generationens beteenden på en
arena som de kan bättre än min generation. Men det får i så fall
bli med det lilla undantaget att avstå från det allra mest
gränslösa som de emellanåt hänfaller åt, av typen "Förnamn
Efternamn trodde aldrig att du skulle kunna göra såhär mot mig,
inget är vad jag trodde att det var.", jag får rysningar av sådant,
privatliv mina damer och herrar är underskattat.

Ön runt.

Lätt att glömma bort att man bor på en ö, men det är ju faktiskt
det Södermalm, en ö. Och just i kväll hade vi en bra kväll jag och
min ö, en mils löptur i skymningen Söder runt och det var till och
med en baggis shit vad nöjd jag är! Och så vackert sedan, mitt
hjärta sväller av kärlek, det här är hemma.

Måndagsexemplar.

Jag tar tillbaka allt struntprat om måndagar, den här gör sig bäst
i glömska. Mot en sådan här dag finns endast ett botningsmedel med
tillräckligt potent motgift - Twilight. Jag vet, det är osunt, kanske
rent av skadligt, i vart fall tvångsmässigt, det är tredje gången
jag läser Twilightböckerna på vad då - ett drygt år? Nöden har
ingen lag och de är ju faktiskt smått oslagbara.

Långsamhetens lov.

Dagens arbetsuppgifter lutar onekligen åt det lite mer stillsamma
slaget. Den typen av uppgifter som får mig att springa i trapporna upp
till sjuttonde våningen för att få puls, eller gå och leta i kylen
efter energifivande chokladbitar eller hämta frukt/kaffe/the/göra
balettövningar/surfa på nätet/vad som helst som innebär någon form
av paus. Tricket är att dela upp tiden i korta stycken, sätta små
tidsgränser för de olika uppgifterna, ta många pauser.

Dessa måndagar.

Måndagar är några av mina favoritdagar och so far har jag lyckats
särdeles väl med den här, i dessa svåra tider så var det
välbehövligt. Inledde starkt med en frukost på Mellqvist Kaffebar,
jobbarna där är som balsam för själen, och nu är det jag som är
jobbare, utsikten på bilden är kanske inte lika ljuvlig som Bysis
torg men den är min.

Lördagsgodis.

På tal om Nobelpristagare...

...så är jag omåttligt mallig över den enda pristagare som jag
lyckats med konststycket att läsa innan han fick priset, faktiskt
precis innan. Året var 2003 och jag läste en kurs i psykopatologi på
Psykologprogrammet i Lund, vår kursledare Per Johnsson hade valt ut
Coetzees Onåd till kurslitteratur, vi skulle studera och möjligen
problematisera eller diagnosticera huvudpersonen vill jag minnas. Hur
som helst en triumf när de tillkännagav Nobelpriset samma höst,
seger!

Dagens köp.

Förväntningarna var högre ställda än såhär förståss, men
spontanköp är inte min starkaste gren så jag får vara nöjd med det
lilla. Blev en långsittning på Mellqvist Kaffebar också, en
välbehövlig sådan, det är Mellqvisttider numera. Kanske kanske blir
det en drink i kväll, det skulle behövas och jag tror att det vore
fint att komma ut en sväng, vi får se.

Oktober.

Oktober är kanske årets vackraste månad, det är färgerna
förståss men också ljuset, en perfekt avvägning mellan dag och
natt, gryning och skymning. Som i går kväll, Mariatorget är en av
mina favoritplatser på Södermalm. Ljudet av fontänen, den gröna,
ärgade Tor, vemodet i luften. Oktober helt enkelt.

Motion eller information?

Det blev en atypisk lördag, den mesta action jag har sett i dag är
grannarnas frukostval på Konsum och Sopranos.

Sitter inlindad i ullpläden från Gotland och bläddrar igenom ett
trettiotal veckotidningar, Södermalmsnytt, morgontidningar och
Vårdguiden och blir helt snurrig i huvudet av informationsöverdosen
men kan inte sluta. Läser att man i genomsnitt promenerade en mil om
dagen på 50-talet, för att i dag tillryggalägga en till tre
kilometer, där har vi det svaret på frågan.