Veckans Spotify.

Ni får en lista på topp fem pga mitt dåliga samvete över THE LOUSY uppdatering nuförtiden?

• Brutal Hearts - Bedouin Soundclash (feat. Cour de Pirate).
• Dance - Rebecca & Fiona.
• We Found Love - Rihanna.
• What Remains? - Anna Ternheim.
• Islands & Shores - Deportees.

Och så vet ni ju att jag finns mer frekvent på både Twitter och Instagram eller hur? Pga lat ja. Och kul. Kan ni inte allihopa börja twittra och intagrama? Hade gjort mitt liv VÄSENTLIGT roligare I tell you.

Antropologi.

Läser i Modern Psykologi (nr 6 december 2011) att faderskap sänker nivåerna av testosteron hos män. Att män alltså är biologiskt programmerade för att ta hand om barn i stället för att attrahera kvinnor.

Så coolt.

PTSD.

Detta adrenalinpåslag eller whatever it is i tid och otid has got to go. Tappa andan så fort man ser man med skägg är så att säga inte "långsiktigt hållbart" på denna ö? OCH SÅ VIDARE. Psykologdamen menar det är ett trauma?

SLUTA. Bara sluta ok.

Dagens fönster.

På Nytorgsgatan finns finaste blomsterhandeln EVER.

Stukad.

Literally that is. Mängden narkotikaklassade preparat som intas? SJUKT.

Kan inte sova.

Mjao.

Ny kjol (Whyred) från Awesome Rags. Jag menar vem kan rimligen förväntas stå emot när burlesquedressad expedit utbrister sånt som "Gud vilka ben du har!" och "Jag blir typ arg om du inte köper den.".

Ahmen okejrå?

"Problemet är ju inte att flickor bär rosa utan att pojkar inte gör det."

Fredrik Strages krönika "Min antipati mot rosa beror alltså på att jag är en sexisitisk borgarbracka.".

Bara läs.

På väg.

""Är ni på väg nån särskild stans, pojkar, eller bara på väg?" Vi förstod inte hans fråga, som var en förbannat bra fråga."

Jack Kerouac (1955).

Event-torsdag.

När jag ser den här bruden in action så går mitt hjärta sönder lite av kärlek. I dag drack vi öl och dansade på hennes jobb. Roligaste torsdagen på evigheter.

Stay the fuck away.

Himmel så jävla ont den formuleringen gjorde då?

"I am a God damn fool but then again so are you."

Vad jag lyssnat på om och om igen de senaste veckorna:

• "The Lion's roar" - First Aid Kit.
• "The Longer the Waiting (the Sweeter the Kiss)" - Dave Ferguson och Anna Ternheim.
• "When Evil Happens" - The Elliots.

Vanlig tjej.

"Kul" att det jämt är samma jobbare på apoteket? Han bara "Oh no not you again. Du behöver en terapeut människa du mår inte bra.". Jag betraktar honom som min "behandlingsansvarige".

Hipstermatic.

Äger numera bara en frisyr? Orka fixa håret på morgonen. Insåg nyligen (ok ej nyligen längre) att håret är så långt så det går att slå knut på det och...ja...sedan dess har det varit i knut. Typ.

Kollega M påstår även att jag är Lilla My till sättet *går in för rollen*?

The DRAMA?

I dag känner jag mig sån cirka som en sådär fet person (ej menat dömande eller sårande eller nåt öht) som inte kan lämna hemmet och är sängliggande och äter hela dagarna. Ja. Anyways. Då föreställer jag mig att man lever lite för vad som händer på gatan utanför och då funkar min sömniga gata rätt kass. Bortsett från i dag då. Polishelikopter, polisbilar, piket och brandbilar. Lucky me? Under förutsättning att inget hänt dårå.

Om ni inte hör nåt mer så. Ja (SKOJA alla ser helt lugna ut väldigt lite action asså).

Ville du hellre bli författare?

Älsk på DN Boklördags "Fråga bibliotekarien". Jenny Lindh är genialiskt rolig tex här:

"Jag har hört att alla bibliotekarier är misslyckade författare. Är det sant?"

Nyfiken

"Nej, det är litteraturkritiker som är misslyckade författare bibliotekarier är misslyckade litteraturkritiker."

Jenny Lindh

Frågor på det?

ESPRESSO

"Det svarta kaffet på uteserveringen

med stolar och bord granna som insekter.

Det är dyrbara uppfångade droppar

fyllda med samma styrka som Ja och Nej.

Det bärs fram ur dunkla kaféer

och ser in i solen utan att blinka.

I dagsljuset en punkt av välgörande svart

som snabbt flyter ut i en blek gäst.

Det liknar dropparna av svart djupsinne

som ibland fångas upp av själen,

som ger en välgörande stöt: Gå!

Inspiration att öppna ögonen."

Thomas Tranströmer, 1962.

Tyckte först att det var skojigt att Tranströmer skrivit poesi om espresso 1962. Så läste jag igen och då tyckte jag inte det var så himla roligt.

Hur som helst.

Fight och flight or play dead.

iPhone 4S.

Ja. Ni vet ju hur jag känner så vi behöver ju inte förnedra mig ytterligare genom att prata om det.

Weeeeeeeehooooo.

1958.

Jag läser Tranströmer. Eller försöker i alla fall. Abstraktionsnivån bråkar lite med mig. Fast det här gillar jag:

"Ibland slog mitt liv upp ögonen i mörker.
En känsla som om folkmassor drog genom gatorna
i blindhet och oro på väg till ett mirakel,
medan jag osynligt förblir stående. (...)."

Helt vanligt.

Säg hej till min nya inneboende? En dam. Svindlande att tänka att hon är avporträtterad ett år efter att man fann Bockstensmannen. Samma år som hor avkriminaliserades och Hindenburgkatastrofen inträffade. Två år innan kriget. Av en man som också målat Gustav V, Alfred Nobel och Per Albin Hansson. Och ändå vet jag ingenting om henne.

Annat än att hon är fin att komma hem och säga hej till.

#matochsovklockan

Försöker hålla mig vaken för får inte sova mer än åtta timmar på vardagar. Slut på info. Nej förresten. Sover med linser också på grund av inte hämtat ut nya på Posten. Nuereslut?

XX

Jag har några girl crushs. Ett gäng brudar som jag bara inte kan låta bli att tokgilla. Det blir aldrig samma sak med några gubbar - de kan liksom sällan konceptualisera livet på ett sätt som ger mig rysningar. Eller jo förresten. Ibland kan de visst det. Men men. En av dem brudar är Maja Bredberg som bara är allmänt amazing här i inlägget "Dagens känsla" (sånt man önskar att man själv skrivit) och särskilt briljant här i inlägget om våra lindade fötter. En annan förälskelse är Parisa Amiri. Så vitt jag minns försökte jag med hög grad av tafflighet förklara min kärlek för henne på kalas i lördags? Oh well. Gjorde tydligen intryck?

Oklart dock om detta är bra/dåligt/ähvemorkarbrysig.

Dagens gatukonst.

Götgatan. Random psykfall?

Bapelsin gubbjävel.

Mjao.

Caroline - Mercedes and I. ÄLSKAR den bruden.

Attraktionen som hela outfiten skapats kring.

Ursäkta fotominen återuppstånden från högstadiet? Limen var tydligen en hit.
Vindruvehalsbandet var ju från början en hel klase men Satan åt upp dem.

Twitty. Följ mig har jag ju sagt?

Kvällens hjältar - Max och Maja (inget foto sorry). Kärlek!

Jordgubbarna som även gjorde succé på jobb i dag.

Min bästa oneliner som Chiquitadam på Halloweenkalas i lördags? Eat me. Typ. Well anyways. Kostymen gjorde sån succé att den kanske får permanentas året runt? Frukt är godis liksom. Aja. Lite bilder dårå. Smygfotades också av Nöjesguidens Kristin Zetterlund. Kan man få sätta upp det på CV:n?

Buy of shame söndag.

Sovit cirka hela dagen. Middag med F. Utskällning av Satan.
Same procedure as last year. Enough already.

Ungefär så.

Det är Halloween. Det är mitt liv. Jag är fruktsallad/ordsallad. Ungefär så.

Greta Garbos torg.

Den här platsen är iofs balsam nästan vilken årstid som helst. Dock att dimman, droppandet och de hala löven gör lite mindre ont än de andra årstiderna. Tycker jag.

Jämna plågor. Slut på info.

Why does every day involve a fight with an American?

Read it and weep.

När de egna orden inte räcker till och när någon annan har formulerat det bättre så är den andra ofta Emelie Thorén.

Emellanåt är hon så spot on att det gör fysiskt ont att läsa.

Du ville träffa mig i veckan.

Melissa Horn och "Med ena foten utanför".

Förlorad.

Sånt här får mig att misströsta. Jag vill ha skrivit detta.

"...för hur mycket gott man än kan säga om dem så har tankarna en stor svaghet, nämligen att de är beroende av ett visst minsta avstånd för att kunna arbeta. Allt innanför det avståndet blir överlåtet åt känslorna."

Knausgård, "Min kamp".

Dagens mess.

"Hahaha, du är ju helfestlig! Då har vi det utrett iaf!".

Tack. Ett av mina livsmål är att bli rolig? På ricko. Idolen e Parisa. Så smart. Så kul.

Relax this won't hurt.

Som en koala lindad kring Hunter S. Thompsons kropp och uppflugen på den där motorcykeln. Så jävla fint så orden inte räcker till.

Så vem av oss är Thompson.

Jobba "hemifrån".

Utegångsförbud.

Fan vad juste det har vart att stänga in sig med sitt skapande *LOL* i helgen. Detox och annat hälsotjafs, hemlagad mat och överdosering av macarons och så Spotify en masse. Eh ja och lite jobb dårå (hur sjukt (mycket) att jag just nu, eller ok inte just precis NU men ändå, skriver tentafrågor till blivande psykologer vid min GUD säger jag bara)? Terapeuten skulle dock referera till helgens utegångsförbud som "undvikande" men vad vet hon? Aja. Vad jag lyssnar på? Just precis nu Neil Young "My My, Hey Hey - Out Of The Blue" samt "Hey hey, My My - Into The Black". På repeat of course. Slog mig just att jag en gång sovit en hel natt till Neil Young och till en mans andhämtning.

Aj.

Be nice to white people.

Är ju som bekant så besviken så jag nästan grinar och ja jag ser humorn och det patetiska i det.

Allt för väl.

självkänsla.nu

Sånt här brukar ju inte den här bloggen handla om men vad fasen? Är så nöjd med mitt nya lack så att jag motvilligt låter ett av mina största komplex va med på bild. Plus inser att jag cirka aldrig bloggar längre pga Twitterbesatt och allmänt oinspirerad så here you go och håll till godo och allt sånt. Chanel. Black Pearl. Så dyrt att motbok måst införas för att inte också få med sig brutalsnygga Péridot som fick följa med på kalas förra helgen med lyckosam utgång.

NÄSTA ÅR är det vi *lånar av kollega C så länge*!

Dagens jobbare.

Vad heter ens det här arbetet? Är fö så jävla nöjd med att rulltrappan varit trasig en vecka. Vardagsmotion anyone? Har också livsregel (kredd Camus "Har man ingen karaktär får man skaffa sig livsregler.") att aldrig ta rulltrappor om ej mkt stressad/packad (avser med det ej alkohol då va).

111001

Han är här nu. Lillpyret. Vi hade vaknatt ihop jag och L. Fast via mess. Helt vanligt. Något av det finaste jag varit med om.

Intermittent förstärkning (psykologrubrik tillägnad dig Hanna).

"Svara" "I" "Telefon" är iofs relativt vanligt förekommande också. Samt olika varianter på temat subtilahotelseromattomintedusvararitelefonsnartgörjagslutpåvårvänskap.

Gör inte det. Vi är för bra tillsammans.

Btw.

Vanligast inkommande  mess brukar inkludera orden "Lever" "Du" och "Hör" "Av" "Dig" alternativt "Behöver" "Jag" "Vara" "Orolig" "För" "Dig". Kärlek på er och Gud vare med er och allt och FÖLJ MIG PÅ TWITTER OCKSÅ. "My own personal brand of heroin" (oh yes nedräkningen har börjat) och jag visar typ jämt livstecken där. Jag till och med KOMMUNICERAR där. Stort.

Komsi komsi.

Nostalgia's not what it used to be.

Längtar.

Efter konserten med Ludovico Einaudi på Södra Teatern 18 november. Kommer bli magiskt I tell you.

Mellqvist när Mellqvist är såhär.

Dig.

Mamma som messar kärlek. "Hej min älskade tös! Hur mår du? Jag saknar dig! Älskar dig gumman! Kram mamma".

Det här leendet (ja mitt - SO). Notera det bisarra handlaget med ananasen. What's up with that?

Lillbrorsans kattunge. Mjao.

Midsommarnattsdrömmen innan mardrömmen. De där ögonblicken. Som knark.

Passions-macarons.

Hela Kanye-konserten på WOW och större delen av Thåström. Dog mest under "Fan fan fan" men allt var egentligen plågsamt bra.

Men mest av allt efter lillpyret (nej JAG är mos def not preg not even close).

Mvh, Emo (ink rödvin, Spotify och stearinljus). Vi ses.

Dagens Skriet.

Västerbron. Svart humor. Och nej jag är inte suicidal. Tackar som frågar.

ALLVARLIGT.

Jag vet det är bröscancer vi skall foka på nu och allt men äre ok att slå ett slag för att urinera sittande? På grund av 1) Äckligt med urin över allt och 2) Minskar risk för prostatacancer (och därmed IMPOTENS). Ingen av oss blir nöjda av den ekvationen right?

Sug på den.

Men vi ses?

Ludovico Einaudis "Come Un Fiore". Så vacker så man dör lite. Precis som du. Så vacker så man dör lite.

Automatiska tankar.

Dead wrong and killing me.

Ps. Ledsen för dåligt bloggande. #livetochså Ds.

Ask me no questions and I will tell you no lies.

Tvångshälsar ju som bekant på folk i hissar. The lucky one i dag var en rätt slick kostymklädd herre som obviously inte samtyckte till fenomenet "regnig måndagsmorgon i september". Följande konversation utspelar sig därför:

Jag: "God morgon!" (menat uppfordrande ej skrikande)

Affärsman: "God morgon."

Affärsman (efter fem seks betänketid): "Näe du i dag var det sådär alltså."

*LOL*

Und alles.

"Om den glädje jag kan känna då inte direkt är stormande utan ligger närmare tillfredsställelse eller lugn är det ändå glädje. Kanske till och med lycka, i vissa ögonblick. Och räcker inte det? Räcker inte det? Jo, om lycka hade varit målet hade det räckt. Men lycka är inte mitt mål, det har Aldrig varit mitt mål, vad ska jag med den?"

Knausgård.

Mästaren.

Veckans citat.

"Så länge du är rädd så jobbar vi åt samma håll." Trösten i den meningen. Oöverskådlig.

This too shall pass.

På tal om rubriken nedan så var jag ju i Paris till nyss och i Paris fick jag för femtioelfte gången berätta storyn om min ljuvliga weekendväska från Svenskt Tenn som alla bara avgudar. Jag med. Både väskan och storyn. One of my worst moments in life. Utan större konkurrens.

Vi gjorde slut. Fast jag inte ville. Så jag bodde på bästisens (och pojkvännens) soffa i sisådär en månad i väntan på var som helst att bo (resulterade i studentkorridor och än större tragik men hur som helst). Blir fortfarande helt varm över omsorgen i pojkvännens oro över att middag reducerats till Snickers eller Skogaholmsmackor med Nutella eller marmelad. Anyways. Logiken i det ledsna blev att skall man bo i kappsäck så skall man åtminstone göra så med stil. Ergo Svenskt Tenn weekendväska. Blev märkligt nog faktiskt tröstad av den där förbannade väskan. Glädjen in det lilla och så vidare. Vid närmare granskning levererade den där brutala våren också en vän. Den som förstod att bara sitta jämte på tåg till jobb och inte sätta ord på söndergråtna ögon, skälvande kropp och häftiga inandningar. If i remember correctly så var det också i det sammanhanget som jag sträcksåg Greys Anatomy säsong ett och två på cirka lika många dygn (rubriken remember?).

Aldrig gråtit så mycket?

I'm so in it's humiliating. So pick me. Choose me. Love me.

Åh vinter kom nu. Måste snart läsa om böckerna för, är det, tredje eller fjärde gången?

Dagens gatukonst.

Sorry lillsis men det här är ju för roligt?

Bananas is my "business".

Vi har en lek på jobb som går ut på att alla skall ha på sig knäppaste plagget i garderoben på kontoret. Jag bjuder på Charlotte Olympia och de gör obviously succé.

Roligt hörrni.

Gatukonst från Paris mina damer och herrar.

"Äger"

Ok. Så detta är alltså inte helgen som kommer gå till historien (eller ja det är ju tio år sedan terrorattacken i USA men i övrigt alltså inget speciellt). Har dock upptäckt ypperligt sätt att inleda höstgarderobsshoppingen på nämligen rensa bland existerande persedlar först. OMG. Vilken mardröm. Blev äcklad å mänsklighetens och naturens och mitt intellekts vägnar när det går upp hur mycket prylar som redan finns. Slängde fyra par skor och har fortfarande sisådär ett par per dag i månaden. Sjukt. Då köper jag ändå helst dyra (ergo få) grejer samt bara sådant jag blir kär i (vilket alltså gör mig till...slampa/mkt lösaktig?). Aja. Så nu har jag alltså ingen lust att handla något. Det var poängen. Måste dock till Konsum men räknas inte?

Vsg för tips.

#planeringsdag

Fick order om att komma till jobb "utsövd med glatt humör". Är mkt conscientious och planerar därför sova hela söndagen endast med paus för Damn You Auto Correct.

Not another shopping blog?

Shoppingen var ju så klart amazing osv och jag bara "Ett par svarta ballerinor tack."? Lite Macarons också (men finns ej längre ätit cirka tio/dag så vi kan väl hoppas att det var RIKTIGA ballerinaskor jag köpte för formen sas aja) men that's it.

#whatswrongwithyou

Let's have a toast for the douchebags.

"So if you love somebody tonight hold on to 'em real tight.

Don't let nothing get in the way for the one you really love.

'Cause I am always fine."

Runawaymaraton. Igen. Som en drog? Versionen med Pusha T på Spotify cirka hundra gånger och så magiska WOW-versionen på Youtube med ballerinorna och episka åtta sista minuterna cirka tio gånger. Åh. Ballerinan med asiatiskt uteende. Vill vara henne. Vsg för info och tack på förhand mvh helt normal tjej.

Men vi ses?

- Ska du vara borta väldigt länge eller för evigt?

- I Paris? Inte länge nog. Från oss? För evigt.

Facebook the matchmaker.

Man måste älska nya funktionen som visar ens status föregående år. Till exempel 7 september 2009: "Är vansinnigt kär!". Åh tack.

Hjälpsamt. Verkligen.

Bonne nuit och allt.

Kan inte bestämma mig för om svärtan och melankolin gör sig bättre eller sämre i Paris än i Stockholm? Den gör sig i alla fall utmärkt till Strand of Oaks "Little Wishes" och rött vin i plastmugg på mörk sval balkong. Som alltid snygg-J som står för musiken.

Bisous!

Off to Paris. Avundas typ mig själv.

Veckans Spotify.

Brutalt vad vi älskade dem. Galet.

Galet.

Lillpyret.

Den här historien kommer vi leva på/med länge I tell you. Babyshower. Mannen (införstådd med överraskningen) öppnar efter lång väntan dörrn och allvarligt bara: "Hon är inte hemma..." *MINEN hos sex chockade polare* "...säger hon" *om möjligt större förvirring*. Asså vi lyckades efter viss tvekan locka fram huvudpersonen men hon grinade bara ännu mer vid åsynen av oss *LOL*. Den där mannen är ju obviously eminent partner in crime och jag tror vi räddade karlns dag från (förvisso mkt välmotiverat) DRAMA.

Vi är så LISTIGA.

Episkt fölsedagsfirande.

Såhär glad för att överraskas. Fler foton här.

I ur och skog.

Man vänder sig om och så står de där. MINA BRUDAR. Och bara: "vi är här nu - du fyller ju år". Dreamteam. Jag har skrattat så mycket så det borde inte vara lov. KÄRLEK på er!

Fölsedag asså *förtydligar*.

Fjorton noll nio noll två noll nio nittonhundraåttio.

Det här att jag skall föreläsa på Psykologprogrammet vid Sthlms Uni.

Tomma tunnor skramlar mest.

Notera kvarteret oron. ORON. LOL.

Fö en av norra Europas mest överskattade böcker? Sån platt och mansschauvinistisk smörja.

"...tills brösten skalv som motorer..." Men ät mig va?

Vem säger att utseendet inte har någon betydelse?

"Ständigt återkom han till denna sitt livs olycka, att genom sitt yttre behöva bli betraktad som någonting grovt och enkelt."

Brunner, Kocksgatan.

Twitter.

My new obsession. Så kul så jag typ vill stanna hemma från jobb och bara twittra. Eller vänta nu. Kanske orättvist att klandra Twitter för just det vid närmare eftertanke.

Ni också. Klara färdiga GÅ.

Upptåg *ordvitsar numera även ironiskt*.

En sån vecka blev det. Full av hyss. Avslutade storstilat med att göra kolleger hooked på Wordfeud (spela med mig då) och skall apparently på "hemlig fest/svartklubb" i natt? Hejochhå.

Ja jag är fjorton.

Margret Atladottir. En av mina girlcrushs och tillika chefsred på nya kärleken Nöjesguiden followar yours truly (absolut högst tillfälligt) på Twitter. Kommer därför aldrig mer Twittra *blockerad*.

Andra sidan är ni klara?

Vi tappade koncentrationen. Det kan bli så. Mycket hyss nowadays. Gillar särskilt meningen "Augusti innebär industrisemester i Frankrike och på många kontor har de anställda hållit sig sysselsatta med konstnärlig utsmyckning istället för att bättra på landets svaga tillväxtsiffror." i DN.

And so did we.

Undantagstillstånd pga "livet".

I dag skrattat mer än jag minns. Fy fan *man ordvitsar* vad roligt. Kapade en planeringsdag och stöpte helt sonika om till "kick off". Rollspelade möte med en man inför mycket roade/oroade okända människor.

På ricko ja.

Dagens gatukonst.

Finner hund (rådjur?) i golvplankornas ådring.

Beteendeaktivering klara färdiga GÅ?

Kära dagbok.

Är i chock. Allsång (hello - det här är Vasastan?). Dans på stolar efter en låt (bord förbjudna). Hångel med främmande efter tre låtar (obs ej jag trots "erbjudanden" *skötsamt psykfall*).

After ski/byafest/Cliff Barnes?

Gårdagens jobbare.

Obs. Fem hus. Sjutton våningar. All windows. Utsikten. Monotonin.
Han kan åtminstone göra nåt åt det (skoja - jag vet opassande)?

The Office.

Ohyggligt seriös stämning i Hötorgsskrapan. Bara brudar. Inga chefer. Fönsterputsare hängande utanför fönstret och kollega C bara: "Skall vi skriva en lapp att han skall ta av sig tröjan? Eller nej. Vi skriver "VISA PATTARNA"".

Oh well. We didn't.

Katatoni.

Kan inte andas? Kan inte röra mig? Jobb undantaget. Vad vill ni egentligen? Kanske vill ni se mer från Way Out West.

You are always fine.

Det här att inte jag dog under konserten? Bara hjärtat i tusen och åter tusen skärvor. Sista åtta minuterna av tolv minuter långa ögonblicket Runaway. Finner inga ord för dem. Episkt? Tragiskt. Jag förstod aldrig. Jag förstår fortfarande inte. Nöjesguidens festivalblogg har ord för konserten. Inte hjärtat men väl konserten.

"Runaway, konsertens absoluta höjdpunkt. Pusha T kom in på scen, och det var kul, men det man verkligen var fokuserad på var Kanye som stod och sjöng ut sitt hjärta. Han ändrade texten i slutet - från att vara "run away as fast as you can" så blev det (typ) "if you find somebody that you love, don't let her run away", han upprepade det om och om igen, bedjande, mässande, nästan gråtande. Det var så vacket och innerligt att stämningen blev helt stilla."

Samtidigt i Göteborg.

"Kravaller i Storbrittanien, budgetkris i USA och allvarliga slitningar inom eurosamarbetet. Inget går dock upp mot Göteborgs-Postens löpsedel från i fredags, som härmed får priset för veckans mest provinsiella vinkling av finanskrisen: "Norsk frossa bakom CHOCKHÖJDA RÄKPRISER". GP - din fyr när räkhavet stormar."

Peter Wolodarski, DN.

Touché.

WOW.

Allt jag har att säga. Helt traumatiserad av hur bra det var. Kan endast tala i listor.

Bästa konserterna:

1. Kanye. Lyssna ej på nåt annat. Är kär. I Kanye. I dansarna. ÅH!
2. Prince. Gillar ju inte ens Prince men herre min Gud så coolt.
3. Wiz Khalifa. Hej vad otippat? Men vi var så glada och han var så hög och vi fuldansade och snyggdansade och drack vin och barnslade oss med någon himla lek.

Ehum...not so good:

1. Himla största besvikelsen: Explosions In The Sky som jag ju bara dör av hur bra de är men som ej fungerade live ALLS. Not at all. Jag bara VA *total förvirring*?
2. Christian Kjellvander. Nah. Solen gassar och gigantisk scen och deppig lågmäld musik och ingen show. Obra kombo.
3. Porterbryggan (efterfesten) som bara blev på fredagen och ställdes in på lördagen. INTE ok. En dag var ju bra men fan inte nog. Vill ha mer mer mer.

Av allt.