Pelikan.

Tar ölhall Pelikan i besittning och smider mina ränker i väntan på sällskapet. Betraktar folket med kärlek och koser mig med att frossa i brun pub och stearinljus en varm skir julikväll. Som att gå på bio en blixtrande vacker sommarlunch. Dekadent på något vis. Noterar att det stressrycker i ögonlocket, ångestyttring jag kan leva med, och kommer att tänka på när M gick till doktorn. Doktorn tittar på ögat, lyssnar till storyn och konstaterar lugn som en filbunke att "Kom tillbaka när det börjar rycka i armar och ben".

Klockrent.