Vi psykologer läser ju vår beskärda del universitetspoäng, några av dem i sociologi, och det är ju en inte helt oäven vetenskap den där sociologin.
I danska Costume nr. 106 läser jag Marie Vidøs artikel "Er der overhovedet nogen, der har et normalt forhold til mad?": ""Det ligger en æstetik i det at være tynd, og så er noget relateret til, at man forsøger at få kontrol over sin hverdag. Ligesom med religion. Der er en masse religiøse elementer i den måde, man håndterer mad på i dag. Rgler at leve efter, ideologier. Det bliver en vej ud af en kompleks, ukontrollerbar hverdag, hvor man har svært ved at finde sin identitet." siger Jon Fuglsang." (sociolog och expert i mat- och måltidskultur).
Och i SVT:s Kulturnyheterna lyssnar jag till Liv Strömquists reportageserie om hur vår samtid har ersatt religionen med kärleken. Att vi i dag ser på kärlek så som 1800-talsmänniskan såg på religion, som en frälsning (lycka, mening, allt) och som omgiven av normer (kärnfamiljen och den livslånga monogama kärleken) och tabun (allt annat), att de polyamorösa är vår tids kättare och de som inte alls tror på kärleken ateisterna.
Sådant får mitt huvud att snurra sådär härligt, det ställer liksom upp helt nya vilkor för hur vi skall förstå vad det är vi sysslar med och hur vi skall tolka vår egen tidsålder.
Dagens intellektuella och pretentiösa alibi, jag beklagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar