torsdag 5 januari 2012

En man jag en gång var förälskad i (vi kan för enkelhetens skull kalla honom Satan).

"[Satan] har en otrygg-undvikande anknytning. Han har svårt för att visa människor vem han egentligen är, men har desto lättare att visa upp en snygg fasad. [Satan] känner sig därför ganska säker på första trappsteget (i en relation reds anmärkning) när han träffar en ny partner de första gångerna. Då ställs inga höga krav på intimitet och det är fritt fram för honom att visa upp en ytlig och idealiserad bild av sig själv.

Men efter några träffar har han och partnern hunnit lära känna varande lite grann. Intresset tycks vara ömsesidigt och det är naturligt att börja ses mer regelbundet, vilket innebär ett kliv upp på andra trappsteget. Nu får [Satan] problem eftersom hans relationsmodell (skapad i relation till primära anknytningspersonerna som barn reds anmärkning) hindrar honom från att öppet visa att han behöver någon. Han fylls av kritiska tankar kring partnerns värde och börjar tvivla på sin egen vilja att ha en relation. Det här gör att relationen inte kan få fäste på andra trappsteget. [Satan] tycks hellre vilja stanna på första trappsteget, och behålla de ganska lösa band till partnern som är naturliga där."

Ur "Hemligheten" av Linge & Josefsson.

Tillåt mig att hånle. Så KUL att vara mig.

Med vänliga hälsningar från glashuset/berget/aja.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar