Från kontoret.

Inlindad i en filt och med mackor, jos, kaffe och en viktig rapport att skriva. Flashbacks från en annan del av livet och världen. Så surrealistiskt. Likgiltig och känslosam på samma gång. Levande? Som revbenen och blåmärkena och allt som är brutalt på riktigt. Osammanhängande. Tar ur "Reading Lolita in Tehran" då.

"She felt secure only in her terrible sense of insecurity."

Azar Nafisi

Är inte där. Inte i dag.