Mot Sherwoodskogen!

Utflykt till Bockstensmanland för att fira kalas i dagarna tre och det betyder att man får åka tåg och tåg är en solklar favoritsyssla för då får man läsa böcker och tidningar och bloggar och betrakta folk i största allmänhet.

Just nu frossar jag i Emelie Thorén, krönikör i City, journalist, bloggare och min nya kärlek. Stilen, ämnena - hon är så bra! Här från hennes tre senaste krönikor.

En förlossning, inte lobotomi:
""Jag vet inte hur jag ska säga det här, men jag kände att jag hellre ville berätta för dig än att du skulle få höra det av någon annan". Så började ett telefonsamtal från en god vän i somras. Jag var precis nyseparerad, utan jobb och en alldeles för dyr lägenhet som jag nu skulle betala helt själv, det regnade utanför fönstren och jag sa "hit me, det kan knappast bli värre!""

Jag svär på att jag aldrig blir 25 igen:
"Jag vaknade av att han vände ryggen till. Det var sommar tidigt 2000-tal och på våren hade jag fått hjärtat utslitet ur kroppen i precis det här rummet. Hans sovrum. Morgonsolen strömmade in genom tunna vita gardiner, de fladdrade lite, balkongdörren var öppen. Mina läppar hade fortfarande sockrigt kladd från nattens Mojitos, min vänstra hand pryddes av en smetig Metropolic-stämpel."

Vad ska det hända för skit idarå?:
"Jag var tillsammans med en kille en gång som var obehärskat positiv, och jag tyckte det var helt vansinnigt provocerande. Han hade, på allvar, en vana att varje morgon vakna upp och tänka: "i dag ska bli den bästa dagen i mitt liv". Gud. The pressure? Och liksom...naivt?"

Åh, underbar.