Gatukonst. Bokstavligen.



"Jag är ställd under observation därför att jag misstänkes vara klok."



Fint att åter vandra Stockholms gator fram. Älskar Strindbergcitaten på Drottninggatan.

Same procedure as last year.

Road av snökaoset, kaosigt väder är en klar favorit. Roligaste meningarna i dag torde vara DN:s "Trafikkontoret ställer sig frågande till att busstrafiken blev inställd. Bussgatorna var i bra skick, hävdas det." och "Vi har högprioriterat bussnätet både i inner- och ytterstan, bara för att garantera att folk kommer till jobbet.". Man anar frustrationen på Trafikkontoret, här-har-vi-för-sjutton-haft-dyrt-manskap-ute-hela-natten-för-att-slippa-gnäll-och-så-vaknar-Busslinks-folk-upp-och-drar-ifrån-gardinerna-och-blåser-av-dagen-utan-att-ens-ha-checkat-läget.

Ojuste.

Konsten ÄR rummet.

Jag tar sällan tunnelbanan från Kungsträdgården och kan inte förstå varför man inte biter i det sura äpplet och bygger ut blå linjen till östra Södermalm, Hammarby sjöstad och Nacka. Man lär ju inte vinna några val på det men fördelarna är ju gigantiska. När jag väl frekventerar Kungsträdgården så missar jag ofta tågen i alla fall, för stationen är så vidunderlig. Historiken med almstriden (P3 Dokumentär - dramatiskt så man ryser), detta märkvärdiga och oproportionerligt stora underjordiska bergrum och så utsmyckningen delvis från 1600-talet.

Storslaget.

Dagens gatukonst.

Eller gatukonst och gatukonst, jag inbillar mig att det skall föreställa arkitekur.

I egenskap av stockkonservativ vad gäller Stockholmsk stadsplanering så får jag närmast panikångestattacker vid tanken på Klarakvarteren. Arkitektoniskt (och kanske i största allmänhet) tillhör jag en helt annan tid, men jag har som regel att ändå respektera en ärlig ansats. Korsningen Mäster Samuelsgatan/Regeringsgatan bjuder på en ful men ärlig ansats. Det är ett parkeringshus och titta noga - väggarna i varje våningsplan består av utstansade siffror som representerar de olika våningsplanen. Clever.

Same same but different.

Trillade in på Mellqvist i dag, fel Mellqvist. Tittade mig under lugg misstänksamt omkring, grabbade tag i mitt kaffe och dröp av. Kändes så rätt men ändå så fel, kaffet smakade så samma men ändå så annorlunda.

Köpte en bok, traskade till Bysis torg och voilà - ordning återställd.

Varning för ras.

Stövlar staden runt och kan konstatera att det här istappshotet är klart överdrivet. Hittills cashat in endast en nära döden-upplevelse. Klart överdrivet.

För att citera en favoritirländare: "I think it's the same with life, (...) when your time is up your time is up.".

Vart är vi på väg?

Stockholm Waterfront Building. Vem sa ja?

Bästa bussen, alla vägar bär till SoNy.

I närheten av mitt framtida jobb (väldigt framtida alltså).

Ragnar Östbergs mästerverk.

Som den skarpsynte känner igen från vinjetten till tv-serien "The Tudors" (1500-tal/1920-tal - hey nu skall vi inte vara petiga). 

Stockholms finest.

Stadshuset så klart.

Och så bästa utsikten då, min ö.

Kvällsutflykt med V till vinbar på sällan frekventerade Kungsholmen för fredagsfirande och varför så sällan Kungsholmen? Fint som snus ju.