#planeringsdag

Fick order om att komma till jobb "utsövd med glatt humör". Är mkt conscientious och planerar därför sova hela söndagen endast med paus för Damn You Auto Correct.

Intresseklubben antecknar.

Människor som använder ens namn när de talar till en.

Dör lite på det.

Ha!

Hittar via Emelie Thorén till Resumé och blir helt skrivförlamad av att läsa det här men sjukt kul och träffande. Älskar sånt här? Läs läs läs.

Bara läs.

Bästa inläggen just nu. Bästa bloggarna kanske. För språket. För stilen. För den befriande frånvaron av jag-måste-fan-övertyga-någon-om-att-livet-alltid-är-fantastiskt-och-att-jag-är-så-jävla-sprudlande-och-lycklig.

• "Grattis." Men att jag skall också?
• "Fatso." Fan enda hej-jag-är-nybliven-mamma-bloggen jag tolererar.
• "Dagens hjälte." Flyttat till min nya kärlek Nöjesguiden nu då (lång ointressant story det där om kärleken).
• "Finaste ni." Hjärtat. Kramp i hjärtat.
• "Yes I'll be there." Tips från coachen: Hötorget uppgången Sergelgatan. Älsk.

För allt.

"Someone who believes it's their duty to attempt to correct any grammar and/or spelling mistakes they observe."

Läser i Svenskan (papperstidningen de har rättat sig här) om hur Socialdemokraternas nye partiledare Håkan Juholts särbo är "dömd till bedrägeri" och tänker att man kanske skulle anställa en sådan här på tidningen.

What's your six-word love story?

Hittar via favoritbloggen till The New York Times notis om Smith Magazine's fenomen Six-Word Memoirs. Några favoriter:

"He wasn’t worth the panic attacks."

"There’s nothing sex can not fix."

"Note to self: avoid head cases."

"Your new wife is too friendly."

"Love hurts. Choose vodka or valium."

Dagens ord.

Huvudet upp och fötterna ned är cirka vad jag klarar just nu. Det reducerar de humoristiska inslagen på jobb till att skicka mail till varandra med länkar till roliga ord och mail där utvalda ord renderats överdrivet stora typsnitt. Så det enda rätta nu - aw.

Pepp.

Årets mest prestigefulla tävling på kontoret.

Högskoleprovets orddel natürlich. Yours truly levererar 38 av 40 och lyckas ändå inte vinna. Förbannat.

Kontrade med att vinna en annan sport på jobb i går. Och med vinna så menar jag by far.

Överlägset.

Jag-säger-ingenting-så-har-jag-ingenting-sagt.

SvD refererar en forskningsstudie, publicerad i Psychological Science, som gör gällande att individer med matchande språkstil passar bättre ihop.

Eh, ingen kommentar?

Afk, btw, sid, nsfw, vgd...

Hittat en ny sport, samlar på - ja vad kallas det - konversationsförkortningar kanske? Börjar utvecklas till en rätt så töntig mani och inte vet jag vad jag skall med dem till heller. Samlar i och för sig på hela ord också. Konsulterar DSM-IV (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) och finner:

"...omfattande fixering vid ett eller flera stereotypa och begränsade intressen som är abnorma i intensitet eller fokusering..."

Klart oroande det här.

2000-talets mesta modeord: Kränkt.

Jag har, enligt doktorn, begåvats med tämligen justa gener och kan
stoltsera med fenomenala värden på sådant som lungkapacitet,
kolesterol och blodtryck (det är alltså inte primärt ett resultat av
en sund livsstil utan egentligen mest tur). Det finns dock ett, inte
helt obetydligt, undantag i ekvationen. När jag för en sisådär tio
år sedan försökte bli blodgivare (här vill man göra en
samhällsinsats/känna sig viktig) så avfärdades jag med att att mitt
blod minsann inte har tillräckligt god kvalitet ("det duger för dig
men det är inte tillräckligt bra för att ge till någon annan" och
"kom tillbaka om några år"). Ett decenium senare så blir jag
fortfarande indignerad vid blotta tanken på att mitt blod anses
undermåligt. Lättkränkt? Långsint? Allt ovanstående?

Dagens ord: Färst.

För en språknörd som jag är det som en dröm som blir sann när en kollega upptäcker ett, för mig, helt nytt och dessutom hett efterlängtat ord - färst. Superlativvarianten av adjektivet få (alltså i stället för omständliga omskrivningar som "minst antal" och liknande). Försvann enligt DN ur vårt vokabulär under 1800-talet (mycket gott försvann under 1800-talet, samhällets grundvalar raserades på 1800-talet, men anyways det får bli en annan diskussion) men nu skall det återintroduceras om jag så skall behöva göra det själv (jag och Svenska Akademien apparently, vi brukar vara överens).

Och om det inte framgått med all önskvärd tydlighet tidigare så gjorde det i alla fall det nu - jag kommer aldrig, aldrig att bli cool.