Ironin. Man bara måste älska den.

Tjugofem grader i skuggan (som om det skulle ursäkta något ha ha) och mer än lovligt barhudad. Med Maria Svelands "Bitterfittan" och en blyertspenna för understrykningar och ändå är det han som kom undan och hans utstuderade komplimang i förbigående som fäller avgörandet. Sorgligt. Så klart? Fast ju mest bara spot on välbehövligt. Orka kivas med sig själv efter en sådan här natt?