Kärlek och sorg i dansk regi.

Susanne Bier är som knark för mig, i kväll får jag mitt emotionella
rus av "Things we lost in the fire". Åh gode Gud vilken film. Jag har
sett den förut förståss, på bio, men det var ett tag sedan. Biers
filmer är så galet känslosamma och vackra, näst bästa filmen
någonsin för mig är "Efter bröllopet" och snart kommer en ny -
"Hämnden". "Efter bröllopet" såg jag för andra och tredje gången i
ett sträck, jag skulle bara borsta tänderna och tryckte på Play och
kunde inte sluta. Bästa filmen någonsin är ändå "Hawaii-Oslo", jag
är så svag för de nordiska kvalitetsfilmerna. I kväll var en sådan
kväll när de starka känslorna behövde kanaliseras, det behövdes
ett medium, Susanne Bier behövdes.