Så vitt jag har begripit så är Södermalm någonstans i
storleksordningen Sveriges folktätaste stadsdel. Givet det så är det
naturligtvis naivt att föreställa sig att man skall få sova ifred om
nätterna. Man är helt enkelt aldrig ifred på Söder och ärligt
talat så är det ju en del av tjusningen. Ett av de mest rogivande
ljuden är i min mening sopbilarna. Inte sophämtningsbilarna, som
härjar fritt från fem på morgonen, utan bilarna som sopar. De som
outtröttligt tuffar omkring gata för gata, kvarter efter annat dag ut
och dag in, eller natt strikt sett. Möjligen lite störiga på
tisdagar, när de sopar min gata men fantastiska lite sådär på
håll. Ett tecken på att det är dags att kasta in handduken, för i
dag åtminstone.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar