stoltsera med fenomenala värden på sådant som lungkapacitet,
kolesterol och blodtryck (det är alltså inte primärt ett resultat av
en sund livsstil utan egentligen mest tur). Det finns dock ett, inte
helt obetydligt, undantag i ekvationen. När jag för en sisådär tio
år sedan försökte bli blodgivare (här vill man göra en
samhällsinsats/känna sig viktig) så avfärdades jag med att att mitt
blod minsann inte har tillräckligt god kvalitet ("det duger för dig
men det är inte tillräckligt bra för att ge till någon annan" och
"kom tillbaka om några år"). Ett decenium senare så blir jag
fortfarande indignerad vid blotta tanken på att mitt blod anses
undermåligt. Lättkränkt? Långsint? Allt ovanstående?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar