"Det svarta kaffet på uteserveringen
med stolar och bord granna som insekter.
Det är dyrbara uppfångade droppar
fyllda med samma styrka som Ja och Nej.
Det bärs fram ur dunkla kaféer
och ser in i solen utan att blinka.
I dagsljuset en punkt av välgörande svart
som snabbt flyter ut i en blek gäst.
Det liknar dropparna av svart djupsinne
som ibland fångas upp av själen,
som ger en välgörande stöt: Gå!
Inspiration att öppna ögonen."
Thomas Tranströmer, 1962.
Tyckte först att det var skojigt att Tranströmer skrivit poesi om espresso 1962. Så läste jag igen och då tyckte jag inte det var så himla roligt.
Hur som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar