Jag läser Tranströmer. Eller försöker i alla fall. Abstraktionsnivån bråkar lite med mig. Fast det här gillar jag:
"Ibland slog mitt liv upp ögonen i mörker.
En känsla som om folkmassor drog genom gatorna
i blindhet och oro på väg till ett mirakel,
medan jag osynligt förblir stående. (...)."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar