I går var jag kär i Marika Schönberg som spelar donna Anna i Don Giovanni så det är inget illa ment men nu är jag i alla fall kär i Bengt Ohlsson. Läste Hjalmar Söderbergs "Doktor Glas" och Bengt Ohlssons "Gregorius" en sommar och det var fint. Fin litteratur. Fint projekt. Nu är jag trollbunden, bergtagen, förhäxad av Ohlssons krönikor i DN På Stan och i dag särskilt av detta:
"Jag har ofta tänkt på de där orden och undrat varför de hade en sån tröstande inverkan på mig, och inte kändes som en kliché; något han hasplade ur sig för att bli av med mig.
Kanske beror det på att han valde komparativformen: att det blir "bättre". För det har han ju rätt i. Hur djävligt det än ser ut blir det ofelbart bättre. Om inte annat så för att tiden går, och att man vänjer sig vid plågor och sorger.
Hade han sagt att det blir "bäst" hade det bara låtit konstigt. Och hade han sagt att det blir "bra" hade han ljugit. För vissa saker blir aldrig bra, hur mycket vatten som än rinner under broarna. Bättre, däremot, blir det alltid."
Frågor på det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar