Det nya lördag.

En aspekt av att bo på Gotlandsgatans östra ände är att vägen hem allt som oftast får via den vackra och långa allén Katarina Bangata. Fint så, fram till duvorna tar plats i träden för att sova för natten och den vise (eller den bittert erfarne) tvingas kryssa mellan träden för att undgå en veritabel katastrof. Det är vad jag har ägnat mig åt den här novembersöndagsmorgonen, att undvika en veritabel katastrof.

I övrigt en härlig och smått surrealistisk natt och nu: tältsängen (fråga inte).