Fem minuter. Jag står aldrig ut med mer för tänk om bröstet sprängs.
Som att hjärtat skall knäcka revbenen som i sin tur skall rispa hål på huden inifrån och så förblöder jag och dör och det är lika bra för vem kan någonsin stå ut med att ha ett hjärta i kroppen ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar