Tomma tunnor skramlar mest.

Notera kvarteret oron. ORON. LOL.

Fö en av norra Europas mest överskattade böcker? Sån platt och mansschauvinistisk smörja.

"...tills brösten skalv som motorer..." Men ät mig va?

Vem säger att utseendet inte har någon betydelse?

"Ständigt återkom han till denna sitt livs olycka, att genom sitt yttre behöva bli betraktad som någonting grovt och enkelt."

Brunner, Kocksgatan.

Twitter.

My new obsession. Så kul så jag typ vill stanna hemma från jobb och bara twittra. Eller vänta nu. Kanske orättvist att klandra Twitter för just det vid närmare eftertanke.

Ni också. Klara färdiga GÅ.

Upptåg *ordvitsar numera även ironiskt*.

En sån vecka blev det. Full av hyss. Avslutade storstilat med att göra kolleger hooked på Wordfeud (spela med mig då) och skall apparently på "hemlig fest/svartklubb" i natt? Hejochhå.

Ja jag är fjorton.

Margret Atladottir. En av mina girlcrushs och tillika chefsred på nya kärleken Nöjesguiden followar yours truly (absolut högst tillfälligt) på Twitter. Kommer därför aldrig mer Twittra *blockerad*.

Andra sidan är ni klara?

Vi tappade koncentrationen. Det kan bli så. Mycket hyss nowadays. Gillar särskilt meningen "Augusti innebär industrisemester i Frankrike och på många kontor har de anställda hållit sig sysselsatta med konstnärlig utsmyckning istället för att bättra på landets svaga tillväxtsiffror." i DN.

And so did we.

Undantagstillstånd pga "livet".

I dag skrattat mer än jag minns. Fy fan *man ordvitsar* vad roligt. Kapade en planeringsdag och stöpte helt sonika om till "kick off". Rollspelade möte med en man inför mycket roade/oroade okända människor.

På ricko ja.

Dagens gatukonst.

Finner hund (rådjur?) i golvplankornas ådring.

Beteendeaktivering klara färdiga GÅ?

Kära dagbok.

Är i chock. Allsång (hello - det här är Vasastan?). Dans på stolar efter en låt (bord förbjudna). Hångel med främmande efter tre låtar (obs ej jag trots "erbjudanden" *skötsamt psykfall*).

After ski/byafest/Cliff Barnes?

Gårdagens jobbare.

Obs. Fem hus. Sjutton våningar. All windows. Utsikten. Monotonin.
Han kan åtminstone göra nåt åt det (skoja - jag vet opassande)?

The Office.

Ohyggligt seriös stämning i Hötorgsskrapan. Bara brudar. Inga chefer. Fönsterputsare hängande utanför fönstret och kollega C bara: "Skall vi skriva en lapp att han skall ta av sig tröjan? Eller nej. Vi skriver "VISA PATTARNA"".

Oh well. We didn't.

Katatoni.

Kan inte andas? Kan inte röra mig? Jobb undantaget. Vad vill ni egentligen? Kanske vill ni se mer från Way Out West.

You are always fine.

Det här att inte jag dog under konserten? Bara hjärtat i tusen och åter tusen skärvor. Sista åtta minuterna av tolv minuter långa ögonblicket Runaway. Finner inga ord för dem. Episkt? Tragiskt. Jag förstod aldrig. Jag förstår fortfarande inte. Nöjesguidens festivalblogg har ord för konserten. Inte hjärtat men väl konserten.

"Runaway, konsertens absoluta höjdpunkt. Pusha T kom in på scen, och det var kul, men det man verkligen var fokuserad på var Kanye som stod och sjöng ut sitt hjärta. Han ändrade texten i slutet - från att vara "run away as fast as you can" så blev det (typ) "if you find somebody that you love, don't let her run away", han upprepade det om och om igen, bedjande, mässande, nästan gråtande. Det var så vacket och innerligt att stämningen blev helt stilla."

Samtidigt i Göteborg.

"Kravaller i Storbrittanien, budgetkris i USA och allvarliga slitningar inom eurosamarbetet. Inget går dock upp mot Göteborgs-Postens löpsedel från i fredags, som härmed får priset för veckans mest provinsiella vinkling av finanskrisen: "Norsk frossa bakom CHOCKHÖJDA RÄKPRISER". GP - din fyr när räkhavet stormar."

Peter Wolodarski, DN.

Touché.

WOW.

Allt jag har att säga. Helt traumatiserad av hur bra det var. Kan endast tala i listor.

Bästa konserterna:

1. Kanye. Lyssna ej på nåt annat. Är kär. I Kanye. I dansarna. ÅH!
2. Prince. Gillar ju inte ens Prince men herre min Gud så coolt.
3. Wiz Khalifa. Hej vad otippat? Men vi var så glada och han var så hög och vi fuldansade och snyggdansade och drack vin och barnslade oss med någon himla lek.

Ehum...not so good:

1. Himla största besvikelsen: Explosions In The Sky som jag ju bara dör av hur bra de är men som ej fungerade live ALLS. Not at all. Jag bara VA *total förvirring*?
2. Christian Kjellvander. Nah. Solen gassar och gigantisk scen och deppig lågmäld musik och ingen show. Obra kombo.
3. Porterbryggan (efterfesten) som bara blev på fredagen och ställdes in på lördagen. INTE ok. En dag var ju bra men fan inte nog. Vill ha mer mer mer.

Av allt.

Omsorg.

Aldrig förr har jag somnat med en mobil över huvudet på festival I tell you. Och aldrig med skinnjackan slängd övet en fyrtio centimeter hög stol.

Kan vänja mig vid den här typen av festival.

WOW startar NU.

Christian Kjellvander klar för WOW. Som om någon läste min sinnesstämning och bara: "Ok. Vi ger henne Kjellvander så kanske hon håller sig "lugn"." och jag bara: "Tack?". Älska stämningen. Militärgröna ryggsäckar och "avslappnat coola" (yeah right) tygpåsar överallt och jag har just blivit märkt med armband. Får jag behålla det på i veckor som förr om åren?

"Sociala medier".

I min maniska fas. Obviously. Har följaktigen börjat twittra. Hur konstigt?

Anyhow.

Madame Clicquot.

Lämnar Lilla Essingen och Hotell Strålis och drar västerut för att kröna denna absurda sommar med festival. Två ord får sammanfatta den här, ehum, veritabla skitsommaren: emo *Guuud underdriften* och kultur *eskapism anyone*. Take the bitter with the better eller nåt? När jag är tillbaka i stan skall badrum vara klart *OR ELSE* och jag kommer alltså åter va bofast på Ön tjohoo! Men först: ursprungsfamiljen och kärleken.

Snack.

Pepp pepp pepp!

Way Out West applikationen för telefonen. Dör lite på den. Praktisk OCH vacker (ja vacker sa jag). Har nu lyssnat igenom hela spellistan med artister och här är drömupplägget so far (kursivt betyder ej kanske kursivt betyder "döden" att missa typ):

Torsdag:

• James Blake
• Timbre Timbre
• Those Dancing Days

Fredag:

• Edward Sharpe & The Magnetic Zeros
• Explosions In The Sky
• Fleet Foxes
• Santigold
• Robyn
• Thåström
• Totally Enormous Extinct Dinosaurs
• Jonathan Johansson

Lördag:

• Noah And The Whale
• Wiz Khalifa
• Pulp
• Kanye West
• Me And My Army
• Rebecca & Fiona

Kan eventuellt komma att anpassas efter övriga folkets eminenta musiksmak och sällskap samt utökas med några bubblare. Den som lever får se.

Veckans Spotify.

"First Breath After Coma". Explosions In The Sky.

Mest efterlängtade konserten på Way Out West näst efter Kanye och Robyn (samtidigt - ja tack)?

Dig och mig emellan är det officiellt.

Kanske skulle berättat tidigare. Eller har jag det? Oklart vilket. Här har ni det i alla fall. Viktigaste infon sammanfattad for your convenience (or mine?).

1. Jag skriver bok.
2. Jag är sjuk.
3. Everything will be ok in the end. If it's not ok it's not the end (boken alltså - ifall det var oklart).

Somliga går i trasiga skor.

Etcetera. Bara det jag har att säga.

Mina skor är sönder.

Förra veckans Spotify.

"Hitten" me Those Dancing Days. Den här veckan kan jag inte koncentrera mig. Bara zappar.

Hepp.

Doktorsväska.

Chanel har förvandlats till medelstort apotek och undertecknad väntar med spänning på alla dessa underhållande biverkningar (asså bipacksedlar - bästa lektyren ever vilka galningar har rapporterat in de här prylarna) Bland de roligaste just nu:

• Gäspningar (utan medföljande trötthet får man förmoda).
• Depression (*asgarv*).
• Menstruationssmärtor (allvarligt - hur går DET till).
• Hallucinationer (finns det NÅGOT läkemedel som inte har hallucinationer listat bland biverkningar).
• Vattenkastningsbesvär (ok den tog jag bara med för att det var ett så fint sätt att säga svårt att kissa på). Hittar även beskrivningen "hindrad urinavgång" och undrar då om det kallas urinankomst när man blir kissnödig?

Helt vanligt.