Note to self.

Nästa-gång-du-går-hemifrån-utan-nycklar-och-inte-har-lämnat- reservnycklar-till-någon-så-går-du-först-till-East-Street-Tattoo-och-därefter-till-låssmeden.

Capish?

Orutinerat.

På Mellqvist kaffebar, sliten som få men rekapitulerar nöjt gårdagens utflykter med K, alltså det borde vara olagligt att servera folk sanningsserum sådär över bardisk.

Oh well.

Hit me.

Dagens komplimang stod jourmannen Jörgen för. Han tyckte att jag tog det här med den akuta vattenläckan, den förestående upprivningen av golvet och det här med att inte få duscha hemma med ro.

Alltså krishantering är ju min sport. Det är vardagen som lämnar mig tilltufsad och svarslös.

Dagens gatukonst.

Gick ensam och tjurade på Katarina kyrkogård och brast ut i gapskratt vid upptäckten av den borttappade fingervanten. Vanvördigt. Humor.

Överlevnadsstrategier.

Cosmopolitans, tjejsnack, tjusiga omgivningar och moules frites. Dekadens värdig en en februarionsdag.

Each day is better than the next.

Man kan göra arabesquer, adagion och pirouetter på tisdagkvällar, eller så kan man sitta vid köksbordet och dricka vin och äta marsipan till middag. Tycker man kan vara lite förlåtande gentemot sig själv såhär i slutet av februari.

Fokus överlevnad.

Årets mest prestigefulla tävling på kontoret.

Högskoleprovets orddel natürlich. Yours truly levererar 38 av 40 och lyckas ändå inte vinna. Förbannat.

Kontrade med att vinna en annan sport på jobb i går. Och med vinna så menar jag by far.

Överlägset.

Skandal.

På direkt order från S läser jag en bok som för ett par år sedan genererade följande omdömen i pressen:

"This year's most controversial read."

Look Magazine

"It's difficult to overstate the raunchiness."

New York Times

"Profoundly unsettling."

Daily Mail

Att säga att jag rodnar skulle kvalificera sig som ett klassiskt understatement och ovanstående uttalanden är heller inga överdrifter.

Charlotte Roche och "Wetlands", of course.

Kärlek.

Varm i själen efter en tur till Mellqvist (jobbarna alltså, ljuvliga), Papercut (inspirationen, Gud) och Nitty Gritty (Isabel Marant, åh). Men hade ihjäl känslan lite med en tur till Vasastan. Kanske Stockholms vackraste stadsdel och så själlös. Bara en oformlig massa av 35-åringar i svarta täckjackor med ett komma fem barn. Eventuellt min största rädsla i livet, det att vara som andra. Vilket så klart är skrattretande med hänsyn tagen till min egen möjligen inte så ohyggligt frapperande särart. Ungefär lika dugligt som en flygledare med höjdskräck. Eller något.

TGIF.

Har tillbringat kvällen ihopkrupen som en boll, framför en film, på soffan hos T. T som begriper när man behöver tillbringa kvällen ihopkrupen som en boll, framför en film, på soffan fast med sällskap.

Fint.

Same procedure as last year 2.0.

Följer roat debatten mellan Trafikkontoret och Busslink, i dag i form av signaturen Alf som initierat tycker till i City. Alf skriver "En buss väger 18 ton som standard och 28 ton som ledbuss och har upp till 110 passagerare, man kör på odubbade sommardäck, ABS finns förhoppningsvis men Anti-spinn slutade fungera efter två vintrar och lagas inte. Tidtabellen är densamma den 11 september som den 11 februari, oberoende av väglag alltså." och fortsätter med "Snöröjarnas chefer åker runt i en fyrhjulsdriven Suv och tycker att deras killar plogat bra.". Alfs slutsats är att vi behöver bättre bussar. Jag har ingen åsikt, jag tycker bara att bilden Alf målar upp, av de där cheferna som nöjt glider runt i den där Suv:en är asrolig.

Inbillningssjuk.

Låtsas sjuk och gick hem och bäddade ned mig efter jobb. Ungefär som med demokrati, det minst dåliga alternativet.

Jag-säger-ingenting-så-har-jag-ingenting-sagt.

SvD refererar en forskningsstudie, publicerad i Psychological Science, som gör gällande att individer med matchande språkstil passar bättre ihop.

Eh, ingen kommentar?

Inte helt slug.

Vingt mille lieues sous les mers.

Lite som en sur men ändå narcissistisk tonåring.

"Ta bort kameran för fan."

Alla hjärtans dag.

Brandade mig som lite tokigare än genomsnittet i dag hos tandläkaren genom att utnyttja väntetiden till att fotografera Folktandvårdens akvariefiskar. Tandhygienisten höll på att inte komma över chocken. Well well, rätt bekväm med den rollen. Tursamt, huh?

This too shall pass.

Koser meg med nye favorittdagen. Jag som varit söndagsångesten personifierad var alltså grundlurad. Har missat det här. Vilken tönt. Diskuterade nyligen det där med söndagsångest med ett par att de kloka och vi enades om att det är det på söndagar så uppenbart repetitiva i livet som ingjuter den där känslan av meningslöshet. Anyways, I am (sannolikt ohyggligt temporärt) over it. Känner mig inspirerad.

Himla näsblödandet i tid och otid måste höra upp, begrips.

Jag gillar folk.

Tjusigaste pälsklädda tanten med gigantiska solglasögon traskar förbi Mellqvist, vänder sig till de anmärkningsvärt många kaffedrickarna på den snötäckta uteserveringen och utbrister:

- Som i alperna!

Gäst svarar muntert:

- Vi väntar på gulaschsoppan.

Varpå tanten kvickt replikerar:

- Bara det? Inte glühwein?

Och möts av allmänt gapskratt. Det är en sådan dag i dag.

Fria associationer 2.0.

Åh vad jag gillar den där vackra, smarta och coola tjejen och alla våra teman och våra drinkar och vårt dessertvin. Scenen fick bli Roxy, gillar stället och så är det, vad då - femtio meter hem?

Same procedure as last year.

Road av snökaoset, kaosigt väder är en klar favorit. Roligaste meningarna i dag torde vara DN:s "Trafikkontoret ställer sig frågande till att busstrafiken blev inställd. Bussgatorna var i bra skick, hävdas det." och "Vi har högprioriterat bussnätet både i inner- och ytterstan, bara för att garantera att folk kommer till jobbet.". Man anar frustrationen på Trafikkontoret, här-har-vi-för-sjutton-haft-dyrt-manskap-ute-hela-natten-för-att-slippa-gnäll-och-så-vaknar-Busslinks-folk-upp-och-drar-ifrån-gardinerna-och-blåser-av-dagen-utan-att-ens-ha-checkat-läget.

Ojuste.

God natt och sov så gott.

Det i övrigt skumma rummet badar i det där milda ljuset som bara nysnö skänker. Struntar i att dra för, behöver gryningsljuset för att ta mig ur sängen om morgnarna. Lyssnar lystet efter stadsljuden, efter passerande bilar, ljud dämpade av snön. Minns att det var så det lät om kvällarna när jag var liten och hälsade på mostrarna i Göteborg och att jag tyckte om det. Men mest så lyssnar jag till musiken ur telefonen som ligger på magen, zappar mellan listan på SVT:s testbildsmusik och Spotify och drömmer mig bort till svunna tider. Har fått mani på TV 2 och testbilden om morgnarna, 1800- talsmusiken är overkligare och vänligare än nyheterna mot min sköra februarisjäl. I kväll får den vagga mig till sömns också.

Kalas mitt i veckan.

Yours truly på väg till Gondolen, klokaste psykologen skall uppvaktas på bemärkelsedagen.

Konsten ÄR rummet.

Jag tar sällan tunnelbanan från Kungsträdgården och kan inte förstå varför man inte biter i det sura äpplet och bygger ut blå linjen till östra Södermalm, Hammarby sjöstad och Nacka. Man lär ju inte vinna några val på det men fördelarna är ju gigantiska. När jag väl frekventerar Kungsträdgården så missar jag ofta tågen i alla fall, för stationen är så vidunderlig. Historiken med almstriden (P3 Dokumentär - dramatiskt så man ryser), detta märkvärdiga och oproportionerligt stora underjordiska bergrum och så utsmyckningen delvis från 1600-talet.

Storslaget.

Dagens uppmaning.

Lyssna på finaste versionen av vackre Oskar Linnros underbara "Genom eld" i SVT:s "Dom kallar oss artister", spola fram till de sista fem minuterna, jag lovar att det är värt det.

Om män.

I dag blev jag förföljd av en man. Man kan, som män ofta gör,
välja att se det som en enskild företeelse och reducera just den här
personen till en tokig en. Men så är det ju inte. För det är ju ett
mönster av små och stora kränkningar som företrädelsevis män
utsätter företrädelsevis kvinnor för. En maktstruktur med tricks
så förfolda och fula att det är nästintill ogörligt att utmana
dem. Nästintill. Bring them on.

Söndag 6 februari 2011.

Traskat omkring på mina 28 kvadrat, utfört hushållssysslor en masse, lagat riktig mat, lyssnat Spotify, messat med mina kära, druckit Nescafé och stulit några cerisa macarons ur pepparkasburken. Hade glömt hur schysst det är att ignorera vackert väder och impulsen att dra ut på stadens gator. Exotiskt på något vis.

Macaronmakerskan.

Helt slut och balanserandes hem en pepparkaksburk fylld med macarons. Finaste L som har varit med mig på macaronjakt i Dublin (av alla ställen) och som är fullständigt införstådd med mina bristande hemmafrutalanger signade resolut upp oss för en macaronlördag. Erkänn tjusiga.

Nu drar vi!

En hel dag med massa fint folk. Nu iväg för att bli
födelsedagsuppvaktad i efterskott av L, helt ovetande om vad som
väntar, med oömma klädseln på. Senare en tur ut i vimlet med J och
V. Pepp!

El Clásico.

Öl och tacos, vilken fredagsklyscha. After work på kontoret med jobbarna, vidare till La Neta (suveränt - måste testas) för fortsättning plus tacos på mexikanska och sedan lufsa hem på lite ostyriga, slängiga ben. Fredagish.

Älskar H&M-jobbarna.

Mäster Samulesgatan.

Mitt i särklass mest pålitliga vardagsnöje - spana på folket som jobbar på H&M:s huvudkontor som jag passerar varje dag. Åh, de är så oproportionerligt, nästan överjordiskt, chica en vanlig vardagsmorgon.

Fint.

Fint, allt är utomordentligt fint för en stund. Ibland glömmer mitt lite (med Stockholmsmått mätt) halvintroverta jag hur mycket de där fina personerna kan göra för välbefinnandet. Sitta och struntprata och skratta och kramas med K på hans jobb, lyssna på J:s fenomenala historier som inte händer oss vanliga dödliga utan bara coola och tuffa personer som hon och nu date med T över en drink. Fint som snus säger jag ju.

Klart slut.

Dagens höjdpunkt var typ det neonrosa nagellacket.

Det säger väl allt? Tokig blir jag. Fullständigt.

Afk, btw, sid, nsfw, vgd...

Hittat en ny sport, samlar på - ja vad kallas det - konversationsförkortningar kanske? Börjar utvecklas till en rätt så töntig mani och inte vet jag vad jag skall med dem till heller. Samlar i och för sig på hela ord också. Konsulterar DSM-IV (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) och finner:

"...omfattande fixering vid ett eller flera stereotypa och begränsade intressen som är abnorma i intensitet eller fokusering..."

Klart oroande det här.