Det estetiska stadiets ångest (Kierkegaard).

I dag mötte jag en man som över en eftermiddagskaffe talade så fint om kärlek så att jag fick hål i bröstet. Ett sådant där stort tomrum av intet som bara växer och hotar att ta över ens hela existens. Så som jag, utan att veta ett dugg om saken, föreställer mig svarta hål i rymden.

Sedan tog jag min existentiella oro (och kanske också min fåfänga) och gjorde något vettigt av den - sprang en mil runt ön. Bara svarta hål i hjärtat nu, bröstet är intakt.

Mitt i hjärtat.

Hemma i staden. Gatorna är isfria och solen går upp på morgonen, jag skiter i att de kallar det januari nu gör jag vår.

JC goes politik alternativt - hey stylish kör så?

Alltså jag undrar så (analyserar, ältar, konspirerar) över de här reklamaffischerna som JC tapetserat staden med. Kan tänka mig lite olika scenarion:

1. JC försöker sig medvetet på ett lite provocerande inlägg i debatten. Intressant och relevant men jag har svårt att tro att man verkligen vågar vara så utmanande och konstnärliga. Hoppas.
2. JC försöker sig på ett inlägg i debatten men vågar inte gå hela vägen och det slutar med ett magplask som kanske faktiskt är värre än att helt sonika hålla sig utanför den diskussionen. Kanske, men så korkade är de väl ändå inte?
3. JC gör en reklamkampanj. Det här tyckte man var sådär lagom coolt och stylish och snyggt and that is it. Sannolikt så. Åh, ge mig lite puls någon gång för sjutton så jag slipper jaga upp mig såhär över ingenting.

Oh well, borde så klart ha fotat men det kändes liksom inte görligt, tog emot. Se själva så kanske ni förstår eftersom jag uppenbarligen inte gör det.

Sekulariserade? Really?

Vi psykologer läser ju vår beskärda del universitetspoäng, några av dem i sociologi, och det är ju en inte helt oäven vetenskap den där sociologin.

I danska Costume nr. 106 läser jag Marie Vidøs artikel "Er der overhovedet nogen, der har et normalt forhold til mad?": ""Det ligger en æstetik i det at være tynd, og så er noget relateret til, at man forsøger at få kontrol over sin hverdag. Ligesom med religion. Der er en masse religiøse elementer i den måde, man håndterer mad på i dag. Rgler at leve efter, ideologier. Det bliver en vej ud af en kompleks, ukontrollerbar hverdag, hvor man har svært ved at finde sin identitet." siger Jon Fuglsang." (sociolog och expert i mat- och måltidskultur).

Och i SVT:s Kulturnyheterna lyssnar jag till Liv Strömquists reportageserie om hur vår samtid har ersatt religionen med kärleken. Att vi i dag ser på kärlek så som 1800-talsmänniskan såg på religion, som en frälsning (lycka, mening, allt) och som omgiven av normer (kärnfamiljen och den livslånga monogama kärleken) och tabun (allt annat), att de polyamorösa är vår tids kättare och de som inte alls tror på kärleken ateisterna.

Sådant får mitt huvud att snurra sådär härligt, det ställer liksom upp helt nya vilkor för hur vi skall förstå vad det är vi sysslar med och hur vi skall tolka vår egen tidsålder.

Dagens intellektuella och pretentiösa alibi, jag beklagar.

Go Volt!

Läser Nöjesguidens recension av gastrobistron restaurang Volt och tänker att det är dags att boka bord nu. Jag har ätit mat tillagad av en av de där figurerna förr och den var to die for. Och det var ändå bara hamburgare och glass. To die for.

Mot Sherwoodskogen!

Utflykt till Bockstensmanland för att fira kalas i dagarna tre och det betyder att man får åka tåg och tåg är en solklar favoritsyssla för då får man läsa böcker och tidningar och bloggar och betrakta folk i största allmänhet.

Just nu frossar jag i Emelie Thorén, krönikör i City, journalist, bloggare och min nya kärlek. Stilen, ämnena - hon är så bra! Här från hennes tre senaste krönikor.

En förlossning, inte lobotomi:
""Jag vet inte hur jag ska säga det här, men jag kände att jag hellre ville berätta för dig än att du skulle få höra det av någon annan". Så började ett telefonsamtal från en god vän i somras. Jag var precis nyseparerad, utan jobb och en alldeles för dyr lägenhet som jag nu skulle betala helt själv, det regnade utanför fönstren och jag sa "hit me, det kan knappast bli värre!""

Jag svär på att jag aldrig blir 25 igen:
"Jag vaknade av att han vände ryggen till. Det var sommar tidigt 2000-tal och på våren hade jag fått hjärtat utslitet ur kroppen i precis det här rummet. Hans sovrum. Morgonsolen strömmade in genom tunna vita gardiner, de fladdrade lite, balkongdörren var öppen. Mina läppar hade fortfarande sockrigt kladd från nattens Mojitos, min vänstra hand pryddes av en smetig Metropolic-stämpel."

Vad ska det hända för skit idarå?:
"Jag var tillsammans med en kille en gång som var obehärskat positiv, och jag tyckte det var helt vansinnigt provocerande. Han hade, på allvar, en vana att varje morgon vakna upp och tänka: "i dag ska bli den bästa dagen i mitt liv". Gud. The pressure? Och liksom...naivt?"

Åh, underbar.

Kärlek!

Corinne, den enda frisör jag går tillbaka till gång efter annan, jag avgudar människan. En frisör som både är galet skicklig i hantverket men som också begriper någonting, som gör rätt prylar, man måste älska en sådan. Och så är hon så cool, strategisk och businessminded och lika insnöad på service som jag är och så har hon långt hår (det går inte att lita på frisörer som inte själva har långt hår, de förstår inte).

Åh vad jag gillar!

Man kan ju bli paranoid för mindre.

Det allra mest spännande som kan drabba en tjänsteman - strömavbrott. Ingen mail, ingen tillgång till servern med alla arbetsdokument och genast ringer huvudkontoret från UK och frågar hur det står till. Som om vi var ett passagerarplan som försvunnit från radarskärmen. Storebror ser dig.

Gör om, gör rätt.

Eftersom gårdagen var så nedslående trist (ett halvt dygns arbetsdag, tvättid, löpning) så utlovar den här dagen bot och bättring. Klackskorna är på, tjusig soluppgång över Sergels torg, hett efterlängtat besök hos Corinne i eftermiddag och förhoppningsvis middag på Griffins med J i kväll. Pepp.

Tisdagens gatukonst.

Eftersom jag alltid hyllar Mellqvist så får jag väl balansera upp det med en konkurrent för att öka trovärdigheten. Gillar det här stället, fint att sitta utomhus längs husväggen på Swedenborgsgatan
en sommarmorgon. Fast det blir ju sällan så, har man väl tagit sig såhär långt så är ju Mellqvist så nära. Rolig skylt.

Dagens gatukonst.

Eller gatukonst och gatukonst, jag inbillar mig att det skall föreställa arkitekur.

I egenskap av stockkonservativ vad gäller Stockholmsk stadsplanering så får jag närmast panikångestattacker vid tanken på Klarakvarteren. Arkitektoniskt (och kanske i största allmänhet) tillhör jag en helt annan tid, men jag har som regel att ändå respektera en ärlig ansats. Korsningen Mäster Samuelsgatan/Regeringsgatan bjuder på en ful men ärlig ansats. Det är ett parkeringshus och titta noga - väggarna i varje våningsplan består av utstansade siffror som representerar de olika våningsplanen. Clever.

Kåken, East, Gubbrummet.

"Det finns ju trots allt en charm med att slippa hälla upp sin egen alkohol."

Erika Ascot.

Avig.

Jag tog mig själv i kragen, kammade mig och klädde mig i kalasbyxor - allt för att bekämpa den här själsliga dräneringen även kallad Stockholmsvinter. Den mörka illvilliga Stockholmsvintern slog tillbaka direkt, med full kraft och på ett lite hånfullt sätt - genom att vända kläderna ut och in. Vad sjutton är det? Bara barn tar på sig kläderna ut och in.

Mer än vanligt avig i dag alltså.

Vuxenversionen av "spring ett varv runt huset".

Managerar mitt spring i benen (ok, antydan till uppmärksamhetsproblematik) genom att springa i trapporna i min hötorgsskrapa.

Utifall galenskapen undgått någon så torde den väl nu vara oomtvistat belagd?

Thank God it's Friday.

En dos separationsångest och saknad av de där kära som är för avlägsna, fysiskt eller emotionellt. En dos inspirationsbrist och glåmig leda.

Januari tar livet av mig.

Mess klockan 05:33.

Hotellnatt. Varmt, mörkt, oväntade ljud och utan sjukhuskudden. Vaknar otaliga gånger från märkliga drömmar och läser yrvaket ett mess från en annan och ja...bättre...tidszon.

"Good things will eventually happen to good people."

Och se där - just den här dagen stämde det ju rätt fint. Lovely! Tack F.

Dagens ord: tjänstehjon.

Enligt kollegas fullt logiska resonemang om att en person (moi) som jobbar (som konsult) med personalfrågor (arbetspsykologiska tjänster) ju bäst måste beskrivas som - tjänstehjon.

Fyndigt. Verkligen.

Hej!

Har givit mig sjutton på att inte dras med i den reserverade svenskheten och har som ett led i detta börjat tvångshälsa på okända människor i hissen på jobb. Hittills så tror jag tyvärr inte att de dragit slutsatsen att jag är artig utan snarare att jag inte är helt slug. Well, well.

9:30 - Over and out.

Gotlandsgatans busshållplats.

"Du kan hänga upp din jacka på köttkroken där."

Djuret.

Djur, djur, djur.

Högdalen en sisådär 6:30?



Same same but different.

Trillade in på Mellqvist i dag, fel Mellqvist. Tittade mig under lugg misstänksamt omkring, grabbade tag i mitt kaffe och dröp av. Kändes så rätt men ändå så fel, kaffet smakade så samma men ändå så annorlunda.

Köpte en bok, traskade till Bysis torg och voilà - ordning återställd.

Terapi anyone?

I dag letade jag efter mitt hjärta och min själ i diverse butiker, mest kedjorna, utan framgång.

Fria associationer.

Är fortfarande i någon form av roat chocktillstånd efter att ha
fått mitt liv 2011 nedtecknat i någon form av flödesschema, på en
servett på Hjördis, av den klokaste psykologen.

Det här ser ju onekligen ohyggligt fascinerande ut. Jag är på.

Bonne nuit,

och tack till alla storslagna och fina som har utgjort den här onsdagen. Känslomässigt.

Kill them with kindness.

För att citera Madeleine Albright "There is a special place in hell for women who don’t help other women." Jag tror att fru Hagen just reserverat sig en plats där.

Jag är mållös.

Eskapism, eller tack gode Gud för ekorrhjulet.

I dag har vi talat passionerat och initierat om service (jag kan tala i timmar om service, jag är helt oproportionerligt fascinerad av service) och om jämställdhet (tror vi kom fram till att lösningen är att kvinnor väljer mindre framgångsrika män, får väl se hur det går med det) och så har jag lyssnat på P3 Dokumentär, detta välsignade (många sådana referenser going around) program. Jag formligen avgudar (verkligen, igen?) P3 Dokumentär.

Busy fool säger ni? Couldn't agree more.

Det var det här med hjärtat.

Bildligt, of course.

Nu: dags för en middag någonstans på Södermalm och en dos av "my favourite brand of heroin" (den litteraturreferensen tar ni aldrig, tänk tonårshype).

I know, I shouldn't.

Past behaviour is the best predictor of future performance.

För övrigt inte ens möbler.

Mycket misslyckad antikrunda i Vasastan (konstaterar för övrigt att folk är fem år äldre och lite mer eh...välfönade i Vasastan). Misslyckad därför att antikhandlarna stänger klockan 15:00 och därför att jag var där 15:05 cirka och därför att fönstershopping av möbler är ett mycket njutningsfullt men föga effektivt sätt att möblera sitt hem på. Det är kanske dags att resignera? Jag kommer kanske aldrig att äga en stol och tjocktv:n kommer kanske alltid att stå på flyttkartonger?

Jag är bra på annat.

Varning för ras.

Stövlar staden runt och kan konstatera att det här istappshotet är klart överdrivet. Hittills cashat in endast en nära döden-upplevelse. Klart överdrivet.

För att citera en favoritirländare: "I think it's the same with life, (...) when your time is up your time is up.".

"Impressive! Well done..."

Annars så går fredagen 7 januari 2011 främst till historien som dagen då jag läste mitt namn om och om igen på den där vetenskapliga artikeln och dog lite (mycket) av stolthet. Samt inhöstade applåderna så klart.

 "I look forward to reading your article and many congratulations for getting it published. This is excellent professional recognition."

Tack till M och till S, stort!

Vart är vi på väg?

Stockholm Waterfront Building. Vem sa ja?

Bästa bussen, alla vägar bär till SoNy.

I närheten av mitt framtida jobb (väldigt framtida alltså).

Ragnar Östbergs mästerverk.

Som den skarpsynte känner igen från vinjetten till tv-serien "The Tudors" (1500-tal/1920-tal - hey nu skall vi inte vara petiga). 

Stockholms finest.

Stadshuset så klart.

Och så bästa utsikten då, min ö.

Kvällsutflykt med V till vinbar på sällan frekventerade Kungsholmen för fredagsfirande och varför så sällan Kungsholmen? Fint som snus ju.

Åh fina söndag.

Bokstavligt talat insnöad på Mellqvist med annat fint folk och nya bokprojektet "The Game" (knarkar uppenbarligen gamla och nya snackisar för tillfället), gudstjänst i Slottskyrkan för att lyssna på mer fint folk,
älskade och hatade Bikramyogan och så lite jobb på det.

Ja just det, blev tagen för ryska av turisterna också, vad säger egentligen det om trettondedagslooken?

Feminism:

"Åskådning som hävdar och rörelse som arbetar för kvinnans fulla (ekonomiska, sociala och politiska) likställighet med mannen." (SAOB).

• "Det andra könet" - Simone de Beauvoir.
• "Fittstim" - Linda Skugge, Belinda Olsson och Brita Zilg.
• "Bitterfittan" - Maria Sveland.
• "Prata om det" (inte hört talas om - skäms och googla).
• Linna Johanssons blogg.
• Tidningen "Passion for Business".

Fint långt telefonsamtal med J, om kärlek, om livet och om jämställdhetsmyten.

Januaritisdag.

Botas med Harvard Business Review och oanständigt lång frukost på
Mellqvist Kaffebar.

Januarimåndag.

Botas med sömn och alvedon.

Dekadens.

Jag skummar igenom de ord, meningar och lösryckta fraser som jag knappat in i telefonen inför årsskiftet, i dokumentet med rubriken 2011, och konstaterar att det mesta kan sammanfattas med bedrift respektive dekadens.

I dag fick jag lida sviterna av nyårsaftonens, eller kanske egentligen nyårsdagens dekadens. Nittio minuters träning i fyrtiogradig värme är, kan jag meddela, inte tillrådigt efter en ljuv nyårsnatt. Jag slickar mina sår genom att djupdyka, vältra mig i, missbruka, ett av 2010 års mest omtalade mediefenomen - hur har det kunnat gå mig förbi?

mmxi.

"Now this is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning."

Winston Churchill, 1942.

Skägg är det nya svarta.

Oj vilken rolig kväll och oj vad jag kommer att få betala för det
här i morgon. Tack J, R och J för ett sju helsikes infirande av 2011.